Beer Traveler

Beersweden San Diego – en recap på vad jag postat på forumet i samband med en resa till San Diego i september 2015.

2015-09-04

Då var det dags att ta upp lite utrymme här på forumet igen. Senast var det trippen till Las Vegas som trots allt var rätt så trevlig, och nu bär det av till samma sida av USA, men till en betydligt mer intressant region ur ölsynpunkt – San Diego – the home of the west coast IPA.

Återigen står det en hel del jobb på agendan så jag är lite orolig för att jag kommer lämna San Diego med den där känslan av att inte riktigt ha hunnit med alla “måsten”.

Som småbarnsförälder har jag accepterat min lott att inte alltid kunna genomföra saker som planerat, men nu när jag reser ensam så tänkte jag dock göra ett försök att optimera min rundtur i San Diego. Så planen ser ut som följer:

Dag 1 – sen landning i SD, hyrbil till Carlsbad och förhoppningsvis en öl och en bit mat på Pizza Port innan stängning

Dag 2 – biltur genom Escondido (ett stopp på Stones bottleshop när jag passerar, och kanske lunch på World Bistro and Gardens), Santa Rosa & Santa Jacinto Mountains till Palm Desert. Shopping på Whole Foods eller Total Wine och så en öl på Yard House.

Dag 3 – hiking i Joshua Tree NP och ev besök på Babes BBQ and Brewhouse på kvällen. Troligen en nattfösare på Yards om kroppen orkar

Dag 4 – hiking i Joshua Tree på fm och sedan bil genom Anza-Borrego state park. Ett stopp på Alpine i just Alpine. Kvällen på Stone World Bistro and Gardens i SD.

Dag 5 – en tur till La Jolla och sedan en sväng till AleSmith. Shopping på Bottle Craft och/eller Best Damn Beer Shop. Ballast Point Little Italy på kvällen

Dag 6 – jobb och kvällen på Hamilton Tavern

Dag 7 – jobb och kvällen på Neighborhood

Dag 8 – jobb och kvällen på något favoritställe eller kanske en tur till Coronado

Dag 9 – lååång resdag med ytterst lite ölrelaterat

Itenary above subject to change som det så vackert heter. Redan nu känner jag ångesten komma över att inte kunna besöka Ballast Points rundvandring i deras experimentbryggeri, Modern Times, Coronados ställe på andra sidan bukten, Bottle Logic Brewing etc etc. ‘

2105-09-05

Dag Ett – fortsättning

För bövelen vad trist det är med 11-timmarsflygningar, även om det självklart är lite roligare på utresan än hemresan. Mikkellers IPA syntes fortfarande inte till utan det är Wit och Red som gäller i de lägre klasserna på SAS-flygningar över Atlanten. I Business Class skulle de väl lansera en spontanjäst historia under namnet Sweet and Sour nu i september, men det kunde jag inte verifiera eftersom jag höll mig lite längre bak i kabinen.

Efter några timmars stop-over i San Francisco så bar det av till San Diego. En resa som gick som en dans för mig, vilket dessvärre inte kan sägas om mitt bagage som låg kvar i säkert förvar någonstans på SFO. Antar att det är något man får räkna med när man flyger Virgin America, vilket bekräftades när jag fyllde i mitt ”claims form” – eller för att citera personalen ”yeah for some reason we seem to lose a lot of the luggage during re-checkin from international flights”. Känns ju tryggt att veta att man inte är ensam … … … NOT !!! (för att citera Borat). Nåja om detta I-landsproblem är det värsta som händer på resan så skall man inte klaga.

Lyckades inte bli uppgraderad till en Camaro eller Musse den här gången heller utan hamnade i en Ford Fusion, men snart tuffade jag norrut mot Carlsbad. Anledningen till att jag valde just Carlsbad som första stopp stavas givetvis Pizza Port. Har alltid uppskattat de öl jag kunnat få tag i och det har ju funnits en del goda grejer från dem och Port Brewing genom åren i Sverige och kanske inte minst i Köpenhamn.

Trots strulet med bagaget så anlände jag i Carlsbad precis i tid för att hinna ta mig till Pizza Port Bottleshop, och det var en himla tur det! De bekräftad att de hade Pliny på lagret och att de hade en kvot på två flaskor per person. Taget! Medan killen smet ut och hämtade den åtråvärda nektarn så botaniserade jag i lite i kylarna. Modern Times Special Release har jag hört en del gott om så det blev en flaska. Russan River Damnation, Port Brewing SPA och någon lokal Pizza Port hamnade också i varukorgen. Sedan frågade jag lite om killens personliga favoriter när det gäller mer lokal IPA, och han pekade med hela handen på El Segundo, så jag plockade en IPA och en IIPA från dem också. Sedan fick det vara nog för denna gång även om det fanns en uppsjö rariteter för mellan 20 och 30 dollar. ELLER? Plötsligt kom killen på att han hade en riktigt eftertraktad specialare i form av Bottle Craft / Pizza Port 4th Anniversary. Den hade jag läst mycket om på instagram så den fick slinka med som spontan bonusflaska som definitivt får åka i bubbelplast tillbaka till Sverige.

Dumpade kartongen med öl i bilen och smet in på själva puben/restaurangen. Sweet Baby Jeezuz som Jeremy Clarkson skulle ha sagt! Fredagskväll, partysugna ungdomar och så har den amerikanska fotbollen startat igen efter uppehållet, det borgar för en ljudnivå sällan skådad på en svensk pub. Barnfamiljer längs långborden och en till synes oändlig ström av maffiga pizzor, och så flödade ölen förstås. När det gäller beer flights på Pizza Port så kör de endast det på deras egna grejer. No problemo!

Beställde  en humlig flight med Raceway, Mesosphere, Delusions of Grandeur och Back that ALS up. Ingen föll igenom utan det är solida öl allesamman. Beställde en lite pizza med pulled pork, chili-mix och mozza, som jag gjorde ett tappert försök att äta upp men då kroppen var inställd på frukost så här på senkvällen i USA så kom jag ungefär halvvägs. Satt sedan bara och njöt av denna genuina ölbar och plockade en sista beer flight i form av lite mörkare saker som Shagadelic Brown Ale, Death Star, First In Coffee Porter och Boulder Roller. Än en gång bra grejer, där kanske First In fix högst betyg vilket kan vara en spegling av mitt stora kaffesug efter pulversörjan på flygen.

Mätt, nöjd och toktrött släpade jag mig tillbaka till hotellet runt hörnet och föll som en fura (eller man kanske borde säga Redwood eller Sequoia här i Kalifornien) i säng. Mitt i den djupaste sömnen kom en van och levererade min förlorade väska. Härligt att väckas av den där hotellrumstelefonen när man knappt begriper var man är eller vad det är som händer! Nåja återförenade till sist och det är bra det med tanke att väskan innehåller en del viktiga saker för det som väntar de kommande dagarna.

Säger bara ANTON + U2 + NPS  = ???

2015-09-06

Dag två

Som vanligt är jag uppe i svinottan de första dagarna när jag reser i västerled, och denna morgon är inget undantag. Tanken innan jag gick och lade mig – blev väckt – och somnade om var att tillbringa lite tid i Carlsbad och dra mig upp mot Escondido lagom till lunch, men med tanke på hur nöjd jag var med gårdagens ölinköp och det faktum att klockan inte var så mycket när det var slutnurrat i sängen så blev det ändrade planer direkt.

En tretimmarskörning till Joshua Tree NP med ett frukoststopp på Whole Foods i Palm Springs Rancho Mirage. De som läst min spam-trådar om USA tidigare vet att jag blir helfnoskig när jag kommer in på den butikskedjan. Förutom det obligatoriska Hiking-kittet med kopiösa mängder vatten, trail mix och superfood-bars så blev det som vanligt Nachos och Salsa. Denna gång hittade jag en variant med grillad Poblano-chili och det var allt som behövdes för att framkalla en Pavlovsk reaktion.

Sedan kommer man ju osökt att gå förbi ölhyllan bara för att kolla in läget, och med den grava anala magnetism man lider av så fick det följa med en del godsaker hem.

Om inte det där är en otroligt vacker varukorg så vet jag inte vad som är det!
Bells Two Hearted kan jag liksom inte motstå sedan den där gången då den för all framtid ändrade min uppfattning om amerikansk öl. Det var på Akkurat, och det var innan jag började notera vilka öl jag provar, så det måste ha varit innan 2007 i all fall, och på den tiden var vi inte så bortskämda med bra jänkare i Sverige. Sedan vet jag inte vem som kan gå förbi en hel rad med Almanac-öl utan att plocka på sig en. Inte jag i alla fall. Det blev även en riktigt lokal öl och så började det lysa i hyllan, nästan som om den heliga graal stod på hyllan. Ett av mina absoluta favoritbryggerier Firestone Walker med Helldorado Vintage 2015, så jag antar att ni kan gissa vad som hände med den?

Sedan följde en heldag av skonötande. Inledningsvis lite söndagsutflykter till Hidden Canyon och Skull Rock, den förra fick äran att agera backdrop till Brewskis Mango Feber. Efter en kortare paus ökade jag insatserna något med en riktig ökentur, och då snackar vi 7 km med för omständigheterna kanske lite blygsamma knappa 200 höjdmeter, men där en total avsaknad av skugga och runt 35 grader varmt ändå gjorde att jag fick kämpa på lite.

  
 Knäppte en sista MangoFeber-bild och ser fram emot att ge bort den till någon intet ont anandes snart.

Kvällen avslutades på Yard House som jag fick smak för i Las Vegas senast. Exakt samma ställe med lika många öl och exakt samma meny. Kanske med all sin rätt då Palm Spring är precis lika bisarrt som företeelse som LV. Att mitt i öknen ha 100 illgröna golfbanor, stora fontäner och till och med artificiella floder som rinner genom shopping malls:en är f@n i mig vansinne. Om man måste spruta vattenånga på sina gäster som sitter ute och äter för att de inte skall avlida så borde man kunna dra slutsatsen att vi kanske trots allt inte skall befolka dessa ökenområden?

Nåja tillbaka till Yard House. Körde på en sampler som innehåll en del gamla bekanta, men vem kan motstå Alpine Duet och Sierra Hop Hunter när de är snorfärska? Strunt samma om man losar en tick eller två, eller i mitt fall 4 av 6!

Sedan är siktet inställt på en shorty av Coronados 19th Anniversary så man vet om den är värd att plocka upp i SD nästa vecka!

Ja just det ja, träffade på ett väldigt trevligt par från San Diego som efter en stunds tjötande hade gjort sig förtjänta av en Mango Feber, så nu har Brewskis skapelse fått ett nytt hem.

2015-09-07

Dag tre

Som förväntat så börjde även denna dag allt för tidigt. Runt 03:30 närmare bestämt, så då får man tre timmar att slå ihjäl på olika sociala media efter ett kort SameTime med familjen. Blev inte så mycket öl igår och det var medvetet med tanke på att idag så väntar mer hiking under Kaliforniens obönhörliga sol. Normalt sett så är man ju lite av en gramjägare när man skall ut och vandra, men idag får nog ytterligare en svensk kalasöl följa med på turen. Får se om det kan bli någon fin bild. Ett orosmoment är väderprognosen som lovar 42 grader (100 fahrenheit) idag. Förhoppningsvis några grader lägre inne i själva JTree.

Kan nu konstatera att det blev vansinnigt varmt idag, men det förtog inte nöjet med hiken Boy Scout till Willow Hole. Leden skär rakt igenom hjärtat av det som kallas Wonderland of Rocks, och de sista 5 kilometrarna fram till själva oasen är mäktigt vackra. Den kanske största upplevelsen var den totala avsaknaden av människor. De enda ljud man hör kommer från fåglar, ekorrar och så alla ödlor. Först hoppar man till lite när de snabba små rackarna rasslar förbi ens fötter, men snart blir det så vanligt att man knappt noterar dem. Höll även på att trampa på en liten orm, men hann hoppa undan i sista stund. Ingen aning om vad det var för något, men även om den såg liten och harmlös ut så tar man ju inga risker och blir stående med en sådan hängande i vaden med 2 timmars trekking till närmaste trafikerade väg. Drömmen är ju annars att få möta på en skallerorm (på lite lagom avstånd). Det är någonting med det där trekantiga huvudet och hela uppsynen som gör att håren reser sig. Fast det skall nog mycket till för att hitta sådana mitt på dagen. En enda gång har jag sett skallerorm i öknen, och det var i Zion för 8 år sedan.

Jäkla tjöt om naturen, detta är ju ett ölforum!

All In Brewings humlis “The Purpose of IPA” fick följa med på trekken idag. Hade tänkt mig ett tema kring “balanserad” då det finns en del sjuka bergsformationer i Wonderland of Rocks, men det var ingen bild som riktigt levde upp till den bild jag hade i huvudet så det fick bli en bild mot en schysst backdrop istället!
Väl tillbaka vid bilen igen efter 11,4 km i gassande sol så blev det att toppa systemet med lite iskaffe och en stor bytta färsk frukt från Whole Foods (vet inte om jag nämnt det förut, men detta är världens bästa matvarukedja 😀)

När benen väl började svara på kommando igen blev det ett par små-trekkar längs tillrättalagda leder innan jag styrde kosan mot Ryan Mountain Summit. För att beskriva vad det handlar om kan man försöka tänka sig att gå i trappor konstant i 40 minuter samtidigt som någon håller 10 bygglampor mot ditt ansikte. På de 2,4 kilometrarna avverkar man 302 höjdmeter, och allt över 100 höjdmeter per kilometer kan jag lova är redigt jobbigt i höga temperaturer.

Jag är glad att jag inte hade pulsmätaren med mig idag för då hade jag nog tvingats avbryta 2/3 upp på berget. När man känner pulsslagen i ögonlocken vet man att det är läge för en paus. Hade det inte dragit in lite moln på den jobbigaste sträckan vete tusan om jag hade fullföljt i den vansinniga värmen.

Utsikten från toppen var dock magnifik, och det tyckte nog även The Purpose of IPA som också såg lite tagen ut i hettan.

Väl tillbaka på hotellet kände jag att jag gjort mig förtjänt av lite förfriskningar. Först ut Modern Times Special Release (gudabenådad efter en hård dag i solen) och så äntligen dags för en exakt 14 dagar gammal Pliny the Elder. Ja jäklar vad bra det smakar när man är värd det!!! Dessutom visade tempmätaren i bilen på 105 (41 celcius) när jag rullade in på hotellet.

Borde kunna släcka törsten med ett par öl utan att hamna allt för långt på minus enligt klockan i alla fall!

Bestämde mig sedan för att pröva lyckan på den lokala bryggpuben runt hörnet, men omedelbart innanför dörren drabbades jag av någon olustkänla. Det finns genuint bra amerikanska ställen och så finns det stora bröliga ställen där allt känns så himla plastigt och osar låg kvalitet. Babe’s Bar-B-Que Brewhouse tillhör den senare kategorin. Stolar med kohudar i plast och vräkiga skyltar om vilka fantastiska ölutmärkelser man vunnit på den lokala ölfestivalen imponerar inte på undertecknad.

Utan att gå in på detaljer kan man väl säga att maten gick att äta och att inte all öl på flighten dracks upp!

God natt!

Så var det hela över för denna gång. Avslutningskvällen fick bli en kort vända till Yard House för lite goda street tacos och ett par avslutande shorts från Green Flash, Ninkasi och Left Coast. Ställer växer mer och mer, inte minst med tanke på att maten faktiskt är riktigt bra för att vara pub grub. Blackened Swordfish Street Taco är gumdomlig.

På planet hem fick jag chansen att prova Mikkellers SAS-specialare RED och WIT och jag är ingen direkt rödöls-fantast så den röda lagern gav jag underkänt, medan witbieren var riktigt bra. Smaklökarna tar ju rejält med stryk under tryck så det vore intressant att testa den under ”normala” omständigheter, men jag tillhör inte de som plockar med mig alkohol av planet när jag är ute och flyger så det kommer jag antagligen aldrig få veta.

Så hur sammanfattar man då Las Vegas? Jag missade ju det som enligt alla källor är den absoluta toppen i form av Aces n Ales ute i Tenaya, men jag är ändå riktigt nöjd. Atomic Liquors kommer ut som ohotad nummer ett, tätt följd av Yard House. Det senare helt otippat för min egen del då jag sällan blir speciellt imponerad av kedjepubar, men ibland så är de ju riktigt bra vad gäller främst utbudet (tänker även på Taco Mac-kedjan på östkusten). Sedan är det väl mest den generella trenden att det finns hantverksöl på i stort sett varenda ställe som är så bra, speciell när man springer på Alpine, Firestone Walker eller DFH för den delen så vet man att det alltid finns något som är värt att hälla i glaset.

Sedan kan man ju tycka vad man vill om Vegas och den bisarra prissättningen. Jag personligen tycker det blir lite för mycket med 13 USD för en öl med dagens växelkurs, men samtidigt så betalar jag ju detsamma och mer därtill på Mikkeller i Stockholm. Sedan skall jag ju inte sticka under stolen med att just Las Vegas inte direkt är min favoritstad. I stort sett alla andra amerikanska storstäder som jag besökt (och den listan börjar blir rätt lång) så kan man alltid hitta något genuint, men just Vegas har bara yta. Möjligen kan man argumentera för att Downtown är stadens hjärta, men även den bilden bygger ju på en artificiell miljö, bara aningens sunkigare, i en stad som egentligen inte har något existensberättigande efter att dammbygget stod klart.

Absolut sista rycket i Vegas. Börjar med en heldag i Red Rock Canyon. Calico Hills följt av Calico Tanks med fantastisk utsikt över Las Vegas från toppen. Gott om klättrare på väggarna och en fantastisk dag att hike:a på också nu när temperaturen rasat från låga 90 till höga 50. Tryckte sedan i mig kolhydrater i mängder i form av Trail Mix och med förnyade krafter gav jag mig på Ice Box Canyon. Ratad Strenous, men det vete tusan. Visst en hel del scrambling på slutet med vissa rätt så trånga passager men i jämförelse med Hidden Canyon och Angel’s Landing var detta rätt så enkel vandring. Det hindrar dock inte folk från att grovt överskatta sin egen förmåga. Längst uppe i Canyonen så hade en kille i snygga gympadojjor “klättrat fast” som det heter precis uppe vid det sista vattenfallet. Jag säkrade som ankare uppifrån och hans polare fick dra honom sidleds över klippan tillbaka till plan mark igen. Han riskerade inget större fall, men drar man rätt ned i rullstenarna från 5 meter så överlever man troligtvis men en bruten fotled är inte att leka med om man skall scrambla i ett par kilometer med ca 140 meters fallhöjd. Nu gick det bra och han lovade investera i ett par “fula” vandringsskor inför nästa tripp!

 

Med 4 timmars aktiv hiking och endast lite nötter och frukt i systemet styrde jag kosan mot Boca Park och Cheesecake Factory. Dessvärre inte Penny som servitör utan Nate, vilket är hel logiskt eftersom Penny jobbar i Kalifornien … och är karaktär i en TV-serie.

Har ätit väldigt hälsosamt i veckan med en hel del sallad och sushi, men efter en sulnötardag dom denna blev det en maffig burgare med lökringar mm. Detta är ju inget gourmetställe direkt men hade jag fått den burgaren på The Flying Elk hade jag inte klagat.

En snabb titt in på Total Wine där Alpine-sektionen var helt tom, men tusan så mycket mer bra öl de har. Väskan är packad precis på gränsen för marklyft så jag gick rakryggad ut ur butiken utan att titta tillbaka. Den lilla tåren i ögonvrån kom från allt sandstensdamm inget annat!

Väl tillbaka på hotellet väntade en immig flaska humleolja.

Sista rycket från Vegas. En ganska ”o-minnesvärd” dag med en hel del Outlet Mall Shopping som jag tycker är bedrövligt trist egentligen då jag sällan lyckas göra några direkta fynd. Blir några tishor och sedan är det bra med det.

Ölmässigt så kunde jag inte låta blir att svänga förbi Atomic Liquor en gång till, bara för att det var så bra stämning där. Idag var det rätt så packat jämför med senast, men jag lyckade klämma mig ned på en stol vid baren och köra en lite mer syrligt betonad flight.

• Golden Road Berliner Weisse
• Pizza Port Bong Gose
• CraftHaus Evocation
• Moylan’s Lonely Tarts Club

  

Och där var det tänkt att kvällen skulle sluta, men så fick jag syn på …

Och så började jag sakta men säkert lägga ihop två och två. Många skäggiga människor med Uinta T-shirts som florerade i baren och inom kort satt jag och babblande om hantverksöl med Kurt, en av bryggarna på Uinta i Salt Lake City. Uinta är ju inte helt obekant för oss i Sverige eftersom vi faktiskt fått en del av deras grejer genom åren, t o m Crooked Line-öl. Dagen till ära hade de ett purfärskt Hop Nosh-fat med sig till Atomic, och senast jag betygssatte den gav jag den en 4:a på Untappd, men nu kunde jag inte undvika att uppgradera till en 4,5:a. Kurt bjöd också på en lagrad Birthday Suit Sour Brown Ale (20th Anniversary) från 2013 som var riktigt trevlig. Sedan blev det mycket give-aways i form av Hop Nosh-glas, stickers och ölkylare mm så jag frågade om han var intresserad av ett litet minne från Sverige och det var han.

Så nu har Hypnopompan fått ett nytt hem. Hela teamet visade sin uppskattning vilket även slutade med att det skyfflades ned ett par burkar Hop Noch IPA på burk i min väska, och kvällen hade säkert kunnat fortsätta fortfarande, men nu är planerna inför imorgon att lämna plast och yta för att nöta lite sulor i Red Rock Canyon istället, så det blev en hyffsat tidig avrundning.

Planen för kvällen var given. Så fort konferensen var slut skulle jag snabbt som attan ta mig ut till Tenaya Creek Brewing för deras återkommande Pub Quiz. Aces and Ales ligger alldeles bredvid så ett besök där fanns också definitivt på radarn. Som alla bra planer så har de sin akilleshäl, och i mitt fall så stavades hälen – faktureringsproblem. Så istället för att dra upp till Summerlin så blev det en del jobb på hotellrummet (men tidigare i denna tråd så finns det en länk till en ytterst uttömmande beskrivning av just Tenaya från Fajanen som jag starkt rekommenderar för den som vill veta lite mer om det jag gick miste om). Strax innan sju var jag klar, men då var det bara att lägga ned Tenaya, så jag bestämde mig för att hugga en öl eller två och något att äta på hos Yard House nere på LINQ. Fullbokat ställe så jag styrde mot baren som kör First Come, First Served och det fanns en enda ynka stol ledig.

Detta visade sig vara kvällens jackpot! Chris och Lisa från Atlanta Georgia som satt bredvid mig visade sig vara det ultimata paret att springa på i Las Vegas. Precis som jag var Chris i stan på konferens, precis som jag hade de inlett sin resa med en tripp till Zion, precis som jag så längtade de tillbaka till Springdale och bort från ytlighetens högborg Vegas, och precis som jag så var de riktiga craft beer nördar. Det som skulle bli något snabbt att äta blev snart en 4-timmars-sittning med mycket god öl, inte minst påhejade av våra fantastiska servitris Alison. Det är inte alltid man klickar på alla plan med någon, men när man gör det så är det fantastisk roligt och varje gång någon började plocka i sina tillhörigheter för att börja dra sig hemåt så slutade det med en ”sista runda”. Jag drack dock ”shorts” hela kvällen, medan Chris körde på pints, med ett undantag och det var när han bad mig välja öl åt honom och mitt val föll på Straffe Hendrik Quadrupel, då fick han också nöja sig med en shortie. Måste också kommentera Yard House, som jag tycker slår Public House på samtliga kriterier man kan sätta upp. Riktigt alert personal, bra mat till rimliga priser och kanske inte Atomic-stämning, men ändå lite mer genuint än Public House. Faktiskt ett ställe som jag inte skulle tveka att komma tillbaka till vilken dag om helst i veckan.

Blir ett par dagar med fokus på jobb nu så det kommer bli begränsat med nattsuddande, inte minst med tanke på att det är så snuskigt dyrt långs strippen med en 30%-ig kursförslust det senaste året. Eller vad sägs om en Shepherd’s Pie och en DFH 90 minutes för 23 resp 13 USD hos Gordon Ramsay Pub & Grill? Det var roligare förr som man brukar säga.

Just av den anledningen så bestämde jag mig för att besöka det gamla Las Vegas ikväll för där är glamouren lite mer naggad i kanten och plastigheten betydligt mer nedtonad, så det blir att fly strippen och dra mig ned mot Downtown.

Banger Brewing Company är en trevlig överraskning på Fremont St Experience. Fem stycken hembryggare som kört detta ställe i ca 15 månader. Säga vad man vill, men de är väldigt konsekventa. Ingen öl förutom kanske Kölschen faller igenom och den som sticker ut är deras jalapeno hefe som görs med grillad jalapeno, habanero mfl som får koka med sista timmen. Inte värt en omväg som det heter, men helt klart över förväntan.

Bättre än Triple 7 hur som helst som jag ratar denna gång.

Tänkte också ägna mig lite åt slummin’ i Downtown genom att gå på Tony Roma’s. Man skall ju inte sätta sig på några höga hästar men Sweet F&@in’ Baby Jesus vilket klientel. Man sitter med hängande haka och ser hur folk bokstavligen skyfflar i sig fett och kött. Min servitris skulle nog kvalificera sig för ett gratis-mål på Heart Attack Grill (alla >350 lbs får äta sig till döds gratis). Med detta sagt så var short ribsen gudomliga!

Mätt och nöjd blir det sedan en promenad ned till vad jag fått lära mig är en legendarisk pub – Atomic Liquors. Ligger några hundra meter bortom det man normalt sett beger sig på Fremont antar jag, men OMG är det värt besväret! Och på vägen passerar man übercoola Downtown Container Park som är väl värt ett besök! Är fortfarande i tjänst som det så vackert heter så det blir en lugn kväll med endast en ynka flight. Otur att den inte blir bättre än:

• Pizza Port Wicked Squid
• Brewing Lair Deep Cover
• Firestone Velvet Marlin
• Tahoe Mountain Dark Ages

DAG III

Ytterligare en tidig morgon (03:19 närmare bestämt, när skall kroppen egentligen fatta det här med tidsomställningar). Tog första shutteln ut till parken för att undvika för mycket trängsel då det inte är så trevligt att trängas med mycket folk när man vet att det stupar många hundra meter rätt ned i backen mindre än 50 centimeter från där du sätter fötterna. Det hindrar dock inte förväntansfulla Spring-breakande studenter från att ge sig på denna 1 mil långa hike med 460 meters höjdskillnad iförda flip-flops och med en liten flaska vatten från hotellrummet som enda utrustning. Tack och lov så klarar de sig ändå, men jag tycker det är ett mirakel att inte mer än 6 personer har omkommit på denna led.

Behöver väl knappast nämnas att öl och Angel’s Landing inte hör ihop, men jag hade ändå en flaska Omnipollo Hypnopompa i ryggan. Lugn, lugn inte för att dricka utan för att ta ett par snygga foton med innan jag kommer ge bort del till någon trevlig jänkare senare i veckan. Tycker att just Omnipollo är ett fantastiskt exempel på vad ett litet obskyrt land i norra Europa faktiskt kan åstadkomma, så Pompan fick följa med som en representant för allt som är så otroligt bra med den svenska bryggeri-scenen. Finns givetvis många andra bra exempel, men nu föll valet på Henoks och Karls skapelse. Hoppas nu bara den klarar att pendla mellan 22 grader och minusgrader under ett par dygn, för det är realiteten i Utah. Tack och lov så slipper jag värmeböljan i Vegas dock som är på väg att tangera någon typ av rekord.

Det var det vad gäller naturupplevelserna, nu när man äntligen har lite platt mark under fötterna och är tillbaka på hotellet så är det belöningsdags i form av först lite surt följt av lite beskt. Anders Valley Blood Orange Gose är en mäktig öppning följt av Firestone, Joseph James och Ninkasi. Detta är ju öl från Total Wine & More så de hör ju inte hemma i denna tråd egentligen. Har inte riktigt bestämt mig för vilken restaurang som gäller ikväll, så huruvida de ens har riktig öl står ännu skrivet i stjärnorna. Uppdatering följer senare i veckan.

Jag hade hoppats på att den första ölrelaterade händelsen på denna resa skulle ha varit att rapportera om SAS Mikkeller-ölen Vit, Blå och Röd, men jag lyckades inte bli uppgraderad till Business där dessa drycker härbärgerar. I klasserna under Business regerar Carlsberg, och det kan man ju faktiskt klara sig väldigt bra utan.

Så en snabbspolning fram till landningen i Las Vegas.

Innan bagage och hyrbil var uthämtade så hade klockan börjat dra sig och ambitionen var rätt låg vad det gällde första kvällens ölintag. Så utöver en japansk lager för 15 USD på en riktigt bra Sushi-bar på Mandalay Bay så hade jag nog mest siktet inställt på hotellsängen, men då man gärna vill komma in i rätt dygnsrytm så försökte jag dra lite på det genom att strosa omkring på de omkringliggande casino/resorterna. På NYNY som jag alltid tyckt varit plastigheten personifierad så glimtade en logga till lite i ögonvrån. Alpine Hoppy Birthday!  Jag har lite svårt att låta bli att prova den typen av öl så jag slog mig ned på Gallagher’s Steakhouse bar-del och njöt i stora drag av en välhumlad öl precis så där som det skall smaka när de inte sunkat ner sig på resan över Atlanten.

DAG II

Morgonpigg som s@atan som vanligt när jag reser i västerled, så det blev att slå ihjäl lite tid innan kosan styrde mot ölbutikerna som lämpligt nog öppnar redan klockan 0700. Antar att det är då de sista nattsuddarna börjar dra sig hemåt och passar på att fylla på förråden inför en ny dag av återställare och festande. Så det blev en vända till gymmet när de öppnade 05:00, men sedan visade det sig att White Cross Market nog inte uppdaterat hemsidan på ett tag för när jag rullade in klockan 07:30 så visade det sig att de numera öppnar först kl 9. Nåväl Total Wine and More i Summerlin borde vara ett bättre alternativ och OMG det var det.

Hamnade snabbt i ett läge där jag lade ner Ratebeer och hypade bryggerier och började plocka flaskor och burkar lite på känsla och nyfikenhet. Förutom tunga öl att ta med hem så siktade jag in mig på Session IPA (SIPA) som jag verkligen gillar som koncept om man kan leverera utmanande smaker utan alkoholen som smakbärare. Så det som landade i vagnen blev kanske lite i överkant, men jag hoppas på att kunna ”avsluta” burkarna på plats, dricka och dela med mig av småflaskorna och importera det sista gänget med roliga öl. Trots den rätt stora skörden så ångrar jag nästan att jag inte plockade upp lite Almanac Gose och några andra ”one-offs”, men det finns någon typ av måtta, inte minst med tanke på vad som dyker upp på SB emellanåt, eller vad sägs om Prairie och Avery i senaste mars-släppet?

Kompletterade ölskörden från Total med en vända (typ tvärs över gatan) till den butikskedja som står på toppen av min önskelista att etablera sig i Sverige – Whole Foods. Förutom att de alltid har bra öl så är det en orgie i kvalitetsprodukter (med eko-profil) så jag kan inte låta bli att låta de ”gröna” flöda. Av tidigare erfarenhet vet jag att det kan bli svårt att hinna sätta i sig av alla goda salsor och nachochips men det hindrar mig inte den här gången heller.

Summerlin-området – check! (är man dessutom inte här innan gryningen som jag så ligger REI mm i samma område så när väl dollarkursen är nere på mer humana nivåer igen så skulle jag skippa Premium Outlets North resp South som lockar så många turister och åka hit istället (om man inte redan bränt hela reskassan på Fashion Mall på strippen)

Med bakluckan fylld av godis så började jag köra norrut med siktet inställt på Zion i Utah. Jag har varit här förut, och det är precis just därför som jag väljer att återvända. På vägen passerar man avfarten till Valley of Fire, som nyligen vunnit någon typ av nationalparksutmärkelse (med rätta, den är helt fantastisk som State Park och inte NPS, vilket gör att det är hyffsat billigt att besöka), men nu har jag en plan som skall utföras.

Bor i ”staden” Springdale precis utanför parken, och denna gång har jag uppgraderat mig från det indiska lopphotell som jag och frugan bodde på förra gången till ett lite mer civiliserat boende. Efter lite sweet-talk blev det uppgradering till en Svit, vilket kanske är lite bortkastat på mig som ensamresande, men som passar mina många öl ganska så bra.

OK så nog med babbel om hur gött det är med att vara ute och resa, blir det någon öl då?

Lunchen intogs på Wildcat Willies Ranch Grill och det borde ju vara ett varningstecken så gått som något, men förutom att dagens Parmegan-Garlic French Dipper sandwhich var riktigt bra så hade de trots allt end del Moab och Wasatch utöver det vi åtminstone tidigare brukade kalla Big Five i USA. Utöver dessa på fat så har de en handfull hantverksöl på flaska.

Efter denna vederkvickelse så var fokus på hiking och en del ölrelaterat Instagrammande under resten av dagen. Zion Canyon Brewery har en Brew Pub precis utanför Park Entrance sådär hamnade jag för mera mackor och  en flight från deras sortiment. Inget att yvas över, men heller inget att göra sig löjlig över. Helt klart drickbara produkter med fokuspå Old World i form av ESB, Hefe mm, och i mitt tycke en helt ok Pale Ale.

Väl tillbaka på hotellet så fick det bli en lite begränsad ölprovning då ambitionen är att attackera Angel’s Landing direkt på morgonen imorgon för att undvika bakfulla SpringBreakande Högskoleungdomar. Leden har trots allt krävt minst 6 människors liv genom åren så man skall inte underskatta värdet av att ta sig an den med viss försiktighet och med både kropp och knopp i topp.

En backup på en serie foruminlägg under 2013 som handlar om att resa med småbarn samtidigt som man försöker bejaka en av sitt livs största passioner

Postad 07 juni 2013 – 23:04

En tripp till New York brukar vara en  rätt så förutsägbar historia från min sida. Blind Tiger, Rattle och Gingerman följt av så många nya ställen som tiden i staden medger. En eller ett par vändor till närmaste Whole Foods och några hyllmeter bubbelplast senare så är resväskan full av godis för konsumtion hemma i Sverige.

Lite andra förutsättningar denna gång!

Är på besök i NYC med familjen, dvs fru och nybliven tvååring, och vi kommer göra staden på lillens villkor, men det innebär ju inte att pappa behöver lägga sin stora passion för öl på hyllan helt och hållet. Tänkte kidnappa denna BSF-tråd med  en liten reseberättelse som inte primärt handlar om att namedroppa så många RB-top25:or som möjligt utan snarare vidareförmedla reflektioner över stadens magnifika öl-scen ur ett lite annorlunda perspektiv. Den som misstycker behöver bara ignorera mina inlägg, men jag hoppas innerligt ingen har något emot att jag ockuperar ett par” bits n bytes” med mitt raljerande,

Alternativet hade varit att skapa ytterligare en meningslös “hemmafru”-blogg med syfte att boosta det egna egot framför allt annat. Nu är mitt ego redan breddfyllt så jag orkar faktiskt inte ge mig in  på den väg som bara kan leda till det hörn av internet som bäst lämnas till klubben för inbördes beundran och själv-Googlande bekräftelser på den egna förträffligheten.  Take it or leave it!

Med detta sagt vill jag inte heller skapa några förväntningar om att detta kommer bli nästa Catcher in the Rye. Att resa med småbarn brukar innebära att alla ambitioner man har från början brukar kunna försvinna i ett töcken av sömnlöshet och allmän utmattning. Det som var tänkt att bli en djuplodande analys av Tørst i Brooklyn kan lätt sluta i betraktelsen “och sedan var vi för trötta för att bry oss om något annat än en kall Heineken från minibaren”.

Ambitionen de närmaste tio dagarna kommer dock vara på en något mer läsvärd nivå. Skulle rösten tystna behöver det dock inte vara ett tecken på frånvaron av minnesvärd öl, det kan helt enkelt vara en följd av 2-åringens vilja att besöka Bronx Zoo för tredje dagen i rad och att pappa som följd fått nöja sig med ett Hair of the Dog marathon på hotellrummet. Finns ju en begränsad mängd superlativer man kan använda för att beskriva sådana hotellkvällar vilket kan resultera i ett par dagars “radioskugga”.

Nå ja, den närmaste tiden kommer få utvisa om den här tråden får några begåvade uppdateringar eller om internet bara kommer belönas med lite mer meningslöst brus.

Postad 08 juni 2013 – 23:40

Tropiskt regn i NYC och en jetlaggad tvååring som pendlar mellan karma-lugn och drog-trippande. Behöver jag säga att dagen inte utvecklades till ngn speciellt minnesvärd ölseans?

Gick smärtsamt nära både Ginger och Rattle på vägen mellan Times Sq och Union Sq, men eftersom vi fick sitta och vänta på att frukosten skulle öppna 0630 så var det rätt så tidigt på dagen för en öl, vilket inte alltid stoppat mig tidigare, men som under rådande omständigheter gjorde att tanken inte ens slog mig. Lunch i Korea Town gjorde också att ölen fick stå åt sidan då såväl OB som Hite har provats tidigare och ingen av dem har förärats en plats bland de öl som är värda att dricka igen.

Jus som vi skulle utforska Union Square lite närmare så insåg vi att lillen började närma sig gränsen för lågt blodsocker och det finns ju inte så mycket att välja på när man har 5 minuter på sig att hitta en lösning. Heartland Brewery så att han kunde sitta och peta i några chicken fingers medan pappa tog en Seasonal Voyage sampling med Not Tonight Honey Porter. Det roliga/trista är att house brews-listan inte har ändrats sedan jag senast besökte en Heartland någon gång i början på 2010. Ölen är fortfarande ganska så mediokra, med Ipa:n som den bästa trots allt.

Om man nu råkar befinna sig vid Union Sq och inte Bowery så kan man fortfarande besöka Whole Foods och gå därifrån med ett leende läpparna.

Dagens begär skulle primärt stillas av ljusa, humlestinna ales så jag blev rätt så nöjd när jag hittade några öl som jag jagat under några år samt en del gamla förälskelser.

Bronx pale ale
Tröegs pale ale
Ithaca flower power ipa
Ithaca casca zilla
Lagunitas undercover investigation shut-down
Sixpoint 3beans
21st amendment hell or high watermelon
Breckenridge lucky u ipa
River horse hop hazard
Dogfish head burton barton

Att de dessutom har börjat med growler-fills direkt i butiken gör att det kommer vara värt att hålla ögonen på dem under den kommande veckan för att se vad som skramlar in på fat.

Plockmat från det magiska utbudet på Whole Foods i TV-soffan på hotellet medan lillen slocknade efter en välling runt 6-tiden på kvällen. Till detta bronx pale ale, tröegs och så ithacas flower power som lyckats glida mig ur händerna så många gånger förut. Det finns sämre sätt att tillbringa kvällen i ett regntungt New York.

Postad 09 juni 2013 – 10:39

Inget mer regn, men trots det en hel del inomhusaktiviteter. Sonen är ju egentligen ett Red Sox fan, men är man i NYC så får man se till att inhandla såväl Yankees som Mets- kepsar så man inte hamnar i trubbel.

Efter ett besök på ToysRUs och back-trackande från Chrysler Building via Grand Central stn för att så småningom återförenas med sitt favorit-gosedjur som någon vänlig själ hittat på gatan och sedan omsorgsfullt lutat mot närmaste lyktstolpe så blev det ett ölstopp. Pappa var minst sagt lite stressad där en stund!

Long room irish gastropub. Intressant hur en bar med 44 craftöl på fat inklusive ett caskfat inte får en att höja på ögonbrynen nämnvärt. Det är väl baksidan av att besöka detta ölmekka. Då pratar vi ändå om en bar som kör mycket lokalt på fat i form av sixpoint, brooklyn och southampton. Sierra var Guest Brewery of the month och sixpoint stod för cask.

Lite casual Jap nära hotellet med Ginga Kogen som jag druckit förut och gillar, så även om det inte blev så mycket blafning så var det ändå en värdig kompanjon till gudomliga gyozas och riktigt bra ramen.

Att gå förbi Pony Bar på 10th avenue, som enligt många rejtas som en av stadens bästa ölbarer smärtar lite, men runt 6 en lördagkväll så är ljudnivåer och förmågan att inte dråsa in i andra kraftigt reducerad hos en stor del av klientelet på stadens ölbarer.

Tur att det lilla snabbköpet (typ 3 meter bred butik) på andra sidan gatan höll ett stort DFH-sortiment (alla “minute” samt sixty-one),en hel del Blue point och gamla favoriter som Racer 5 IPA.

Betade av lite av detta medan vi såg LAA mot BOS på hotellrummet medan lillen snarkade efter en utmattande dag.

Dagens reflektion är att det känns riktigt bra att faktiskt köpa gamla favoriter som Hoptical Illusion, Racer 5 och 90 minutes före en del ticker-öl. Lätt att glömma bort hur mycket bra öl man druckit genom åren som är värda att dricka igen istället för att alltid jaga den där nya honungs-bacon-blåbärsstouten som lagrats på syrah-fat med bitar av Gruyere-ost och som endast serveras genom rumpan på en höglandsget från Chamonix ( Brewdog feel free to steal the recipe)!

Postad 10 juni 2013 – 00:39

Tackar för feedbacken!

Ganska trög dag på många fronter. Puertorikaner invaderade 5th ave så shoppingen blev inte som det var tänkt och att gå till Central Park Zoo med lillen visade sig helt omöjligt. Med nöd och näppe vi hann in på FAO Schwarz innan paraden delade Manhattan i två delar.

Vad skall man då göra om man hamnat på Upper East Side? Enligt vår off-the-beaten-track ciceron Daniel Svanberg så bör man traska ned till GO Burger på 75th-76th / 2nd. Så det gjorde vi. På vägen i detta urban chick-område så passerar man någon intressant belgobar och lite ölhak som ser frestande ut.

GO Burger var riktigt bra även om jag inte såg de mytonspunna pommesen friterade i ankfett, vilket gjorde nada då jag inte ville ha massa friterat hur som helst.

Riktigt bra burgare, alko-shakes (!) och så givetvis en liten men naggande god craft-lista.

Widmer brothers rotator ipa och lite mer lokalt från southampton, sixpoint och red hook.

Mätta och nöjda hamnade vi så småningom på Whole Foods vid Central P. Sanslöst med bra mat och så bra sortiment av craft, growlerfill och så en ölbar vid ostarna.

Kommer ha vägarna förbi senare under veckan så det blev mest lite till hotellrummet. DFH 75 minutes och en GI Nighstalker som nog kommer passa bra till lite artisan cheddar från Vermont.

Take away sushi på hotellrummet och lite ölavsmakning. DFH Sixty-One mer intressant än god, medan Lagunitas undercover investigation var riktigt bra.

Postad 11 juni 2013 – 00:58

Lite kortare uppdatering idag.

Dagens huvudpunkt var lunchen på Red Rooster i Harlem. Förutom att Marcus verkar vara en otroligt sympatisk kille så infriade Rooster alla förväntningar. Fantastisk comfort food, och i mitt fall så blev det MAC n Greens. Rätt så spretig öllista, men jag kan se tanken bakom att tilfredsställa ett brett klientel. Så jag var nöjd med min fat-DFH 60 minutes och kunde ignorera Red Stripe, Presidente och Tusker. Fatölen var nog det som förvånade mest med Radeberger, Ommegang, Avery White Rascal, Keegans Mothers Milk, Hövels original och så DFH 60. Hyffsat spretigt!

Nu är man ju inte här för ölen utan för maten och atmosfären så 60 minutes på fat tycker jag duger mer än väl.

Kvällen var egentligen vikt åt att utforska någon av 46st west alla fantastiska små restauranger. Vi var båda sugna på tapas och hade passerat ett par sådana under en promenad härom kvällen. Nu visade det sig att lillen inte var så himla sugen på att sitta i vagnen i det strilande regnet så vi övergav snart dessa matplaner och smet i på en närliggande deli för lite traditionella deli-mackor (dvs köttberg). I kyldisken fanns en lång radda Magic Hat och så Southern Tier, Smuttynose mm. Har aldrig gillat magic hat något vidare men den lilla öltickern i mig aktiverades och det blev ett par olika ur deras IPA on tour-serie. Mjäh är väl omdömet även denna gång, är någon hussmak eller liknande som bara inte funkar. Nu klassas de ju inte heller som craft av BA och jag vet inte hur mycket hantverkssjäl det finns kvar i företaget.

Plockade upp lite 2 resp 3 månader gamla Southern Tier IPA och 2XIPA och så en flaska av en av mina favvo-ipor Smuttynose IPA. Nu behöver jag bara hitta ett “home on wheels”, en redneck och en campingstol!

Postad 12 juni 2013 – 03:03

Sightseeing idag, med start nere vid 911 memorial site. Helt klart intressant ur ett nutidshistorie-perspektiv! Borde vara rätt så andefattigt i dessa turistkvarter vad gäller öl, men vart man än vänder sig så hittar man bra öl i dessa dagar. Ommegang och Sixpoint förefaller vara stapelvara och jag kan inte dra mig till minnes ett enda ställe som inte serverar åtminstone en av dem. Intressant för sist jag turistade på riktigt (dvs inte var i NYC för jobbets skull) så var det mer Sam Adams och eventuellt Sierra som fanns överallt.

China Town och Little Italy stod på schemat idag, och vi lyckades tajma lillens lunch-lur precis när vi skulle in på Jing Fong, och de av er som varit på gigantiska Dim Sum-restauranger vet hur illa anpassade de är för småbarn. Little Italy gränsar ju till Bowery, och om ni kan er NYC-layout så vet ni att snålvattnet börjar rinna när man nämner Chrystie Street och New Beer Distributors (kanske ett av de osexigaste och minst barnvänliga ställen för ölshopping som finns). Tycker de är lite svaga på det mer xtrema, men ett sagolikt grundutbud. Kunde inte riktigt koppla av med en nyvaken toddler i vagnen, och bestämde mig för att handla lite på känsla och mindre ratebeer-ratings. Blev bombers från Smuttynose, Bear Republic och Midnight Sun. Dessutom en Tommyknocker Pick Axe IPA bara för att jag tycker de är lite underskattade och coola där uppe i Coloradobergen.

Sedan var ryggsäcken full, då det skall finnas plats för ofantliga mängder småbarnsrelaterade snacks, guideböcker och iPad för barnunderhållning.

En Victory Prima Pils i SOHO innan det var dags för shopping och annat elände.

Dagens reflektion blir hur vansinnigt lättillgänglig riktigt bra öl har blivit i staterna. I varenda convenience så finns det craft-öl och även de enklaste matställen erbjuder något som du gärna läskar dig med. Samtidigt reflekterar jag över hur faderskapet påverkat mitt förhållande till behovet av att prova och släpa hem rariteter. “Åh titta en Anchorage Galaxy White, men strunt i den , väskan är ju full nu”. Det sistnämnda hade aldrig hänt innan lillen kom till världen.

Postad 13 juni 2013 – 02:16

Tack för påminnelsen Balder,  skall ha det i åtanke. Hade tänkt kolla in Spotted pig i närområdet, men det kan ju vara så att det finns utrymme för fler utflykter i området!

Bleecker street har ju en viss magisk dragningskraft som både du och jag känner av, och även om jag kan leva utan Ginger och Rattle aå känns inte ett besök till NYC komplett utan att besök på Blind Tiger. Så vi får väl se.

Tillbaka till dagen som gick.

Radioskugga idag, dvs en dag långt bort från all minnesvärd öl. Tillbringade en solig och rolig dag i Bronx på deras Zoo. Lillen har fått en dag att minnas med alla sorters djur, och som förälder har man fått uppleva många hysteriska skratt från sin son, så alla är glada.

På vägen hem i metron stod vi och velade mellan sushi och mexikanskt och lotten föll slutligen på det senare. Lillen började se märkbart trött ut redan vid 135 St uppe i Harlem, så vi fattade beslutet att gå för take away. Nu finns det säkerligen många bättre sätt att njuta av Julian Medinas kokkonst än i plastlådor, men ibland har nöden ingen lag. Toloache var populärt ikväll så jag smet in på en japansk bar tvärs över gatan medan jag väntade,  och de plockade fram en Fire Island red wagon IPA, och den var rätt så  … medioker.

Under mer barnfria förhållanden hade jag antagligen försökt utforska något av Bronx fåtal Ratebeer-omtalade ställen ,men kalla mig gärna fördomsfull, men Bronx efter skymning känns inte som ett ställe för småbarn, eller ens för medelålders vita män med turistryggsäck. Tryggt tillbaka på Manhattans hjärta vid Times Square så började jag nu nalla på några av de sista inköpen från Whole Foods och en del andra ställen. Blir en vända till union square imorgon för påfyllning! Kanske en growler?

Postad 15 juni 2013 – 13:09

Fattar inte hur man kunde resa med barn innan ipaden uppfanns! När det kryllar av myror i brallan så är det inte mycket som funkar lugnande på samma sätt som lite spel eller Masha & Björnen. När det slutligen är sovdags så har man 2 timmar som det gäller att maxa med shopping och mat.

Under torsdagens efter-lunchen-lur så besökte vi Brooklyn industries som har übercoola kläder och eftersom det visade sig att närbelägna Pop Burgers gått i graven fick det bli surf n turf på ett steakhouse istället. Husets lager till maten var väl inget att hänga i granen direkt, men Chimay etc som var alternativet kändes lite för tungt.

Syndaflod igen så en sväng in på Paragon för lite goretex och sedan whole foods. Slutförde Ithaca-provningen med deras  nut brown ale och sedan blev det lite godis från Southampton, Kona, Victory och det för mig nya bryggeriet MOA från Nya Zeeland.  Tror det blev sammanlagt 4 lageröl under dagen, och det lär dröja länge innan det  händer igen!

Fredagen var vikt åt shopping då det är stor Fathers Day-rea på Macys. Varuhus och småbarn är dock ett mardrömsscenario. Hade precis lyckats hitta de relevanta avdelningarna när det var dags för lunch i Korea Town.

Istället för att vila fötterna på Gingerman efter lunchen så fick vi springa runt på lekparken i Madison Square Park tills lillen tömt de sista energireserverna. Provade sedan att ta oss fram till baren på Birreria @ Eataly, men när vi väl trälat oss upp till rooftop-baren med sulkyn så visade det sig vara smockfullt, så det var bara att åka ned igen.

Lite småömma i fötterna tog vi så det gemensamma beslutet att njuta av lite lugn och ro när lillen slocknade. Rattle n Hum med ett par flights, där det som stack ut mest var Ballast Point Habanero Sculpin (inte helt odrickbar men ingen höjdare) samt Ballast Point Victory @ Sea (gudomlig) och så Evil Twin Lil B samt  GI Big John.

Oplanerat besök, men väldigt uppskattar innan det var dags att kasta sig in i kaoset på Macys igen

Postad 15 juni 2013 – 23:48

En sådan där fantastisk dag i NYC som man drömmer om när man planerar sin resa. Strålande sol och runt 25 grader, idealiskt för en dag utomhus och en sväng till Brooklyn.

Eller som vi småbarnsföräldrar säger “det var ju iallafall en bra plan!” Vi började nere vid High Line Park som är en liten oas nere på west side, och har man det minsta intresse för arkitektur så är det givet att ta en tur i denna sinnrika uppfinning.  Givetvis var det lite metrounderhåll, så som vanligt så sprack alla tidsplaner direkt. Istället för lunch på Brooklyn Brewery blev det en vända till gastropuben Spotted Pig nere i West Village.

Deras egen cask Spotted Pig Bitter var väl ok, men vad vet jag som trots två år i London aldrig fattat tycke för avslagen, varm mellanöl? Vill man ha en bra session bira så har de 21st amendment bitter american på burk och den tycker jag är utmärkt.

Strosade sedan ned Bleecker St och kunde konstatera att Blind Tiger efter lunch en lördag inte lämpar sig för sovande småbarn, så det fick bli ett besök på Little Lebowski Shop istället. Tvärs över gatan ligger the Malt House. Inget speciellt men man är ju som sagt lite svårflörtad i staden som har allt (nästan). Tröegs Nugget Nectar, många Bluepoint, Harpoon UFO, många Victory, DFH 90 min mm.  80-talsnostalgi i högtalarna och rätt skönt ställe att slappa på en stund. Osäker på om jag provat Nugget Nectar tidigare då jag inte kommer åt dropbox just nu, men hur som helst en skön öl som är precis “lagom” when U sweat like a pedophile in Kindergarten!

Postad 17 juni 2013 – 03:55

Gårdagskvällen på hotellet innehöll Budweiser Black Crown som jag drack mest för att kunna spy galla över detta skamlösa försök att rida på hantverksvågen, men jag får nog lov att säga att denna ganska så menlösa öl ändå inte slår sig in på resans Bottom-five-lista.

Två riktigt trevliga öl under kvällen var istället Midnight Sun Arctic Rhino och så MOA Brewings (NZ) imperial stout som legat på pinot noir. 10,2% som jag tyckte smälte in perfekt i en mycket välbalanserad öl. Osäker på hur pass tillgänglig den varit i Europa även om den uppenbarligen funnits på HBF i Finland, men helt klart ettbryggeri jag gärna testar mer ifrån.

Denna sista heldag är vikt åt Brooklyn. Först en sväng till Brooklyn Heights med sin lugna atmosfär. Fantastisk utsikt över Manhattan från Brooklyn Bridge Park och en stunds energiuttag för lillen på en lekplats. Sedan började hälsprickorna komma så en taxi upp till Brooklyn Brewery låg på agendan, men så skall det tajma med sovtid etc så av en ren slump hamnade vi nere på Montague och The Custom Room. Resan bästa burgare alla kategorier, och så lite Sixpoint Sweet Action på fat. Fanns ett tjugotal till, men just idag funkade sixpoint väldigt bra!

Till sist ett besök på Brooklyn Brewery med lite Scorcher 366 och 25th Anniversary lager. Bra ställe men inte riktigt min typ av vattenhål. Beslöt oss därför att ta svängen förbi Jeppes ställe.

Tørst är riktigt trevligt … men kanske lite malplacerat? En hipster-bar med avskalad skandinavisk inredning och skyhöga priser (men sanslöst sortiment) i en stadsdel som är mer Up-n-coming än ultrahip! Lever den om 5 år när området kommit ikapp eller ligger det ett Shawarma-stånd där istället?

Omnipollos bidrag var kalas och Evil Twin listan är inte helt förvånande en beertickers våta dröm. Jag fastnade dock för Cigar Citys bourbon barrel aged jose marti. Mums!

Nere runt 7th i Williamsburg så är det riktigt roliga kvarter, och vi hittade snart ett ställe som heter Station där vi åt gott och såg hur ett gäng italienare plockade in flaska efter flaska av Sorachi Ace. De gillar tydligen gammalt kräftspad i den del av Italien som de kom ifrån. Själv höll jag mig till Brooklyn Pilsner och jag kollade inte ens på deras flasksortiment, men jag antar att det var mer än ok med svenska mått mätt. Så var till sist en fantastisk Fars Dag över!