Öl i San Diego med omnejd

Beersweden San Diego – en recap på vad jag postat på forumet i samband med en resa till San Diego i september 2015.

2015-09-04

Då var det dags att ta upp lite utrymme här på forumet igen. Senast var det trippen till Las Vegas som trots allt var rätt så trevlig, och nu bär det av till samma sida av USA, men till en betydligt mer intressant region ur ölsynpunkt – San Diego – the home of the west coast IPA.

Återigen står det en hel del jobb på agendan så jag är lite orolig för att jag kommer lämna San Diego med den där känslan av att inte riktigt ha hunnit med alla “måsten”.

Som småbarnsförälder har jag accepterat min lott att inte alltid kunna genomföra saker som planerat, men nu när jag reser ensam så tänkte jag dock göra ett försök att optimera min rundtur i San Diego. Så planen ser ut som följer:

Dag 1 – sen landning i SD, hyrbil till Carlsbad och förhoppningsvis en öl och en bit mat på Pizza Port innan stängning

Dag 2 – biltur genom Escondido (ett stopp på Stones bottleshop när jag passerar, och kanske lunch på World Bistro and Gardens), Santa Rosa & Santa Jacinto Mountains till Palm Desert. Shopping på Whole Foods eller Total Wine och så en öl på Yard House.

Dag 3 – hiking i Joshua Tree NP och ev besök på Babes BBQ and Brewhouse på kvällen. Troligen en nattfösare på Yards om kroppen orkar

Dag 4 – hiking i Joshua Tree på fm och sedan bil genom Anza-Borrego state park. Ett stopp på Alpine i just Alpine. Kvällen på Stone World Bistro and Gardens i SD.

Dag 5 – en tur till La Jolla och sedan en sväng till AleSmith. Shopping på Bottle Craft och/eller Best Damn Beer Shop. Ballast Point Little Italy på kvällen

Dag 6 – jobb och kvällen på Hamilton Tavern

Dag 7 – jobb och kvällen på Neighborhood

Dag 8 – jobb och kvällen på något favoritställe eller kanske en tur till Coronado

Dag 9 – lååång resdag med ytterst lite ölrelaterat

Itenary above subject to change som det så vackert heter. Redan nu känner jag ångesten komma över att inte kunna besöka Ballast Points rundvandring i deras experimentbryggeri, Modern Times, Coronados ställe på andra sidan bukten, Bottle Logic Brewing etc etc. ‘

2105-09-05

Dag Ett – fortsättning

För bövelen vad trist det är med 11-timmarsflygningar, även om det självklart är lite roligare på utresan än hemresan. Mikkellers IPA syntes fortfarande inte till utan det är Wit och Red som gäller i de lägre klasserna på SAS-flygningar över Atlanten. I Business Class skulle de väl lansera en spontanjäst historia under namnet Sweet and Sour nu i september, men det kunde jag inte verifiera eftersom jag höll mig lite längre bak i kabinen.

Efter några timmars stop-over i San Francisco så bar det av till San Diego. En resa som gick som en dans för mig, vilket dessvärre inte kan sägas om mitt bagage som låg kvar i säkert förvar någonstans på SFO. Antar att det är något man får räkna med när man flyger Virgin America, vilket bekräftades när jag fyllde i mitt ”claims form” – eller för att citera personalen ”yeah for some reason we seem to lose a lot of the luggage during re-checkin from international flights”. Känns ju tryggt att veta att man inte är ensam … … … NOT !!! (för att citera Borat). Nåja om detta I-landsproblem är det värsta som händer på resan så skall man inte klaga.

Lyckades inte bli uppgraderad till en Camaro eller Musse den här gången heller utan hamnade i en Ford Fusion, men snart tuffade jag norrut mot Carlsbad. Anledningen till att jag valde just Carlsbad som första stopp stavas givetvis Pizza Port. Har alltid uppskattat de öl jag kunnat få tag i och det har ju funnits en del goda grejer från dem och Port Brewing genom åren i Sverige och kanske inte minst i Köpenhamn.

Trots strulet med bagaget så anlände jag i Carlsbad precis i tid för att hinna ta mig till Pizza Port Bottleshop, och det var en himla tur det! De bekräftad att de hade Pliny på lagret och att de hade en kvot på två flaskor per person. Taget! Medan killen smet ut och hämtade den åtråvärda nektarn så botaniserade jag i lite i kylarna. Modern Times Special Release har jag hört en del gott om så det blev en flaska. Russan River Damnation, Port Brewing SPA och någon lokal Pizza Port hamnade också i varukorgen. Sedan frågade jag lite om killens personliga favoriter när det gäller mer lokal IPA, och han pekade med hela handen på El Segundo, så jag plockade en IPA och en IIPA från dem också. Sedan fick det vara nog för denna gång även om det fanns en uppsjö rariteter för mellan 20 och 30 dollar. ELLER? Plötsligt kom killen på att han hade en riktigt eftertraktad specialare i form av Bottle Craft / Pizza Port 4th Anniversary. Den hade jag läst mycket om på instagram så den fick slinka med som spontan bonusflaska som definitivt får åka i bubbelplast tillbaka till Sverige.

Dumpade kartongen med öl i bilen och smet in på själva puben/restaurangen. Sweet Baby Jeezuz som Jeremy Clarkson skulle ha sagt! Fredagskväll, partysugna ungdomar och så har den amerikanska fotbollen startat igen efter uppehållet, det borgar för en ljudnivå sällan skådad på en svensk pub. Barnfamiljer längs långborden och en till synes oändlig ström av maffiga pizzor, och så flödade ölen förstås. När det gäller beer flights på Pizza Port så kör de endast det på deras egna grejer. No problemo!

Beställde  en humlig flight med Raceway, Mesosphere, Delusions of Grandeur och Back that ALS up. Ingen föll igenom utan det är solida öl allesamman. Beställde en lite pizza med pulled pork, chili-mix och mozza, som jag gjorde ett tappert försök att äta upp men då kroppen var inställd på frukost så här på senkvällen i USA så kom jag ungefär halvvägs. Satt sedan bara och njöt av denna genuina ölbar och plockade en sista beer flight i form av lite mörkare saker som Shagadelic Brown Ale, Death Star, First In Coffee Porter och Boulder Roller. Än en gång bra grejer, där kanske First In fix högst betyg vilket kan vara en spegling av mitt stora kaffesug efter pulversörjan på flygen.

Mätt, nöjd och toktrött släpade jag mig tillbaka till hotellet runt hörnet och föll som en fura (eller man kanske borde säga Redwood eller Sequoia här i Kalifornien) i säng. Mitt i den djupaste sömnen kom en van och levererade min förlorade väska. Härligt att väckas av den där hotellrumstelefonen när man knappt begriper var man är eller vad det är som händer! Nåja återförenade till sist och det är bra det med tanke att väskan innehåller en del viktiga saker för det som väntar de kommande dagarna.

Säger bara ANTON + U2 + NPS  = ???

2015-09-06

Dag två

Som vanligt är jag uppe i svinottan de första dagarna när jag reser i västerled, och denna morgon är inget undantag. Tanken innan jag gick och lade mig – blev väckt – och somnade om var att tillbringa lite tid i Carlsbad och dra mig upp mot Escondido lagom till lunch, men med tanke på hur nöjd jag var med gårdagens ölinköp och det faktum att klockan inte var så mycket när det var slutnurrat i sängen så blev det ändrade planer direkt.

En tretimmarskörning till Joshua Tree NP med ett frukoststopp på Whole Foods i Palm Springs Rancho Mirage. De som läst min spam-trådar om USA tidigare vet att jag blir helfnoskig när jag kommer in på den butikskedjan. Förutom det obligatoriska Hiking-kittet med kopiösa mängder vatten, trail mix och superfood-bars så blev det som vanligt Nachos och Salsa. Denna gång hittade jag en variant med grillad Poblano-chili och det var allt som behövdes för att framkalla en Pavlovsk reaktion.

Sedan kommer man ju osökt att gå förbi ölhyllan bara för att kolla in läget, och med den grava anala magnetism man lider av så fick det följa med en del godsaker hem.

Om inte det där är en otroligt vacker varukorg så vet jag inte vad som är det!
Bells Two Hearted kan jag liksom inte motstå sedan den där gången då den för all framtid ändrade min uppfattning om amerikansk öl. Det var på Akkurat, och det var innan jag började notera vilka öl jag provar, så det måste ha varit innan 2007 i all fall, och på den tiden var vi inte så bortskämda med bra jänkare i Sverige. Sedan vet jag inte vem som kan gå förbi en hel rad med Almanac-öl utan att plocka på sig en. Inte jag i alla fall. Det blev även en riktigt lokal öl och så började det lysa i hyllan, nästan som om den heliga graal stod på hyllan. Ett av mina absoluta favoritbryggerier Firestone Walker med Helldorado Vintage 2015, så jag antar att ni kan gissa vad som hände med den?

Sedan följde en heldag av skonötande. Inledningsvis lite söndagsutflykter till Hidden Canyon och Skull Rock, den förra fick äran att agera backdrop till Brewskis Mango Feber. Efter en kortare paus ökade jag insatserna något med en riktig ökentur, och då snackar vi 7 km med för omständigheterna kanske lite blygsamma knappa 200 höjdmeter, men där en total avsaknad av skugga och runt 35 grader varmt ändå gjorde att jag fick kämpa på lite.

  
 Knäppte en sista MangoFeber-bild och ser fram emot att ge bort den till någon intet ont anandes snart.

Kvällen avslutades på Yard House som jag fick smak för i Las Vegas senast. Exakt samma ställe med lika många öl och exakt samma meny. Kanske med all sin rätt då Palm Spring är precis lika bisarrt som företeelse som LV. Att mitt i öknen ha 100 illgröna golfbanor, stora fontäner och till och med artificiella floder som rinner genom shopping malls:en är f@n i mig vansinne. Om man måste spruta vattenånga på sina gäster som sitter ute och äter för att de inte skall avlida så borde man kunna dra slutsatsen att vi kanske trots allt inte skall befolka dessa ökenområden?

Nåja tillbaka till Yard House. Körde på en sampler som innehåll en del gamla bekanta, men vem kan motstå Alpine Duet och Sierra Hop Hunter när de är snorfärska? Strunt samma om man losar en tick eller två, eller i mitt fall 4 av 6!

Sedan är siktet inställt på en shorty av Coronados 19th Anniversary så man vet om den är värd att plocka upp i SD nästa vecka!

Ja just det ja, träffade på ett väldigt trevligt par från San Diego som efter en stunds tjötande hade gjort sig förtjänta av en Mango Feber, så nu har Brewskis skapelse fått ett nytt hem.

2015-09-07

Dag tre

Som förväntat så börjde även denna dag allt för tidigt. Runt 03:30 närmare bestämt, så då får man tre timmar att slå ihjäl på olika sociala media efter ett kort SameTime med familjen. Blev inte så mycket öl igår och det var medvetet med tanke på att idag så väntar mer hiking under Kaliforniens obönhörliga sol. Normalt sett så är man ju lite av en gramjägare när man skall ut och vandra, men idag får nog ytterligare en svensk kalasöl följa med på turen. Får se om det kan bli någon fin bild. Ett orosmoment är väderprognosen som lovar 42 grader (100 fahrenheit) idag. Förhoppningsvis några grader lägre inne i själva JTree.

Kan nu konstatera att det blev vansinnigt varmt idag, men det förtog inte nöjet med hiken Boy Scout till Willow Hole. Leden skär rakt igenom hjärtat av det som kallas Wonderland of Rocks, och de sista 5 kilometrarna fram till själva oasen är mäktigt vackra. Den kanske största upplevelsen var den totala avsaknaden av människor. De enda ljud man hör kommer från fåglar, ekorrar och så alla ödlor. Först hoppar man till lite när de snabba små rackarna rasslar förbi ens fötter, men snart blir det så vanligt att man knappt noterar dem. Höll även på att trampa på en liten orm, men hann hoppa undan i sista stund. Ingen aning om vad det var för något, men även om den såg liten och harmlös ut så tar man ju inga risker och blir stående med en sådan hängande i vaden med 2 timmars trekking till närmaste trafikerade väg. Drömmen är ju annars att få möta på en skallerorm (på lite lagom avstånd). Det är någonting med det där trekantiga huvudet och hela uppsynen som gör att håren reser sig. Fast det skall nog mycket till för att hitta sådana mitt på dagen. En enda gång har jag sett skallerorm i öknen, och det var i Zion för 8 år sedan.

Jäkla tjöt om naturen, detta är ju ett ölforum!

All In Brewings humlis “The Purpose of IPA” fick följa med på trekken idag. Hade tänkt mig ett tema kring “balanserad” då det finns en del sjuka bergsformationer i Wonderland of Rocks, men det var ingen bild som riktigt levde upp till den bild jag hade i huvudet så det fick bli en bild mot en schysst backdrop istället!
Väl tillbaka vid bilen igen efter 11,4 km i gassande sol så blev det att toppa systemet med lite iskaffe och en stor bytta färsk frukt från Whole Foods (vet inte om jag nämnt det förut, men detta är världens bästa matvarukedja 😀)

När benen väl började svara på kommando igen blev det ett par små-trekkar längs tillrättalagda leder innan jag styrde kosan mot Ryan Mountain Summit. För att beskriva vad det handlar om kan man försöka tänka sig att gå i trappor konstant i 40 minuter samtidigt som någon håller 10 bygglampor mot ditt ansikte. På de 2,4 kilometrarna avverkar man 302 höjdmeter, och allt över 100 höjdmeter per kilometer kan jag lova är redigt jobbigt i höga temperaturer.

Jag är glad att jag inte hade pulsmätaren med mig idag för då hade jag nog tvingats avbryta 2/3 upp på berget. När man känner pulsslagen i ögonlocken vet man att det är läge för en paus. Hade det inte dragit in lite moln på den jobbigaste sträckan vete tusan om jag hade fullföljt i den vansinniga värmen.

Utsikten från toppen var dock magnifik, och det tyckte nog även The Purpose of IPA som också såg lite tagen ut i hettan.

Väl tillbaka på hotellet kände jag att jag gjort mig förtjänt av lite förfriskningar. Först ut Modern Times Special Release (gudabenådad efter en hård dag i solen) och så äntligen dags för en exakt 14 dagar gammal Pliny the Elder. Ja jäklar vad bra det smakar när man är värd det!!! Dessutom visade tempmätaren i bilen på 105 (41 celcius) när jag rullade in på hotellet.

Borde kunna släcka törsten med ett par öl utan att hamna allt för långt på minus enligt klockan i alla fall!

Bestämde mig sedan för att pröva lyckan på den lokala bryggpuben runt hörnet, men omedelbart innanför dörren drabbades jag av någon olustkänla. Det finns genuint bra amerikanska ställen och så finns det stora bröliga ställen där allt känns så himla plastigt och osar låg kvalitet. Babe’s Bar-B-Que Brewhouse tillhör den senare kategorin. Stolar med kohudar i plast och vräkiga skyltar om vilka fantastiska ölutmärkelser man vunnit på den lokala ölfestivalen imponerar inte på undertecknad.

Utan att gå in på detaljer kan man väl säga att maten gick att äta och att inte all öl på flighten dracks upp!

God natt!