Fortsätter med denna Beersweden backup:
2015-09-07
Dag fyra
Spolier Alert! Om du bara är intresserad av ölrelaterat tugg så kan du skippa de 4 första styckena!
Nu börjar äntligen kroppen vara synkroniserad med den lokala tidszonen så jag vaknade inte förren solen gick upp strax efter 6 på morgonen. Är lite osäker på hur jag skall lägga upp dagen då det är Labor Day, vilket gör att mindre ställen teoretiskt sett kan vara stängda (är lite orolig för Alpines pub som ligger på vägen tillbaka till Sa Diego).
När jag gick och lade mig igår var benen inställda på att skippa trekking idag, men efter en natts sömn är de nog lite sugna på att nöta sulor igen.
Sagt och gjort! Körde mot den sydöstra delen av JTree som skall vara en mycker råare naturupplevelse. Den mest kända leden är Lost Palms Oasis som är en 11,5 mil lång ökenled som avslutas med att riktigt kanjonlandskap och så en djup klyfta på slutet med palmer och vatten och inte minst viktigt skugga. Tempen visar på 33 grader när jag trampar iväg så jag packar en backup-flaska med en liter extra vatten jämfört med vad som borde gå åt.
Med en sammanlagd stigning på 340 höjdmeter och ingen möjlighet till skugga så är det kanske inte så märkligt att kroppen svarar lite sämre idag, och det tar 90 minuter till slutmålet. Jag fuskade dock lite och klättrade inte allra längst ned i canyonen då det skulle inneburit ytterligare 80 höjdmeter.
Plockade fram ytterligare ett praktexempel på svensk bryggkonst i form av Omnipollos Yellow Belly. Den fick fotas med själva oasen som backdrop. Hittade även lite snygga kaktusar, och bilden nedan tyckte jag blev rätt så estetiskt tilltalande om man tänker på hur silkeslen själva ölen är.
Väl tillbaka (fick faktiskt tulla lite på reservvattnet) så skippade jag Mastodon Peak. Med gårdagens erfarenhet från Ryan Mtn i färskt minne så insåg jag att det skulle vara korkat att försöka bestiga ytterligare ett berg i denna hetta.
Fattade istället det mindre begåvade beslutet att köra direkt till Alpine via några fina öken- och bergspassvägar. Det okloka låg i att det inte fanns ett enda stopp där man kunde få en frappucino eller liknande på 15 mil genom öknen. När det väl var dags för bergspassen så fick jag leva på nötter och varmt vatten medan jag drömde om en riktig bil (typ v8 med 470 hk) istället för min Ford Fusion som kändes rätt menlös på dessa spektakulära serpentinvägar. Både Hwy78 genom öknen (främst då Anza-Borrego) och Hwy79 genom Cuyamaca Ranch State Park kan verkligen rekommenderas. Med rätt bil så kan de vara en upplevelse utöver det vanliga.
Sedan var det då dags för ett stopp i Alpine. Vilken mardröm att hitta stället. Fanns inte i GPS:en och telefonen hittade inga nät som kan hantera datatrafik. Hade ett svagt minne av att det skulle ligga nära huvudgatan så jag åkte dit och började fråga lite folk. Ingen hade hört talas om dem. Till sist fick jag fatt i en Armenier som driver en cigarr-butik och han visste var de låg. Nu pratar vi om puben inte själva bryggeriet, för de är stängda på måndagar vilket är lite synd då jag gärna hade haft en snygg tisha från detta bryggeri. Vän av ordning kanske undrar kunde du inte ha piggy-backat på något Wifi. Jo tack det försökte jag. Roligaste försöket var nog ändå på Panda Mushi kinakrog där jag trodde att jag fattat passwordet förutom det sista “ahn seven tree euro”. 173 que? Till sist lyckades en dam i kön knäcka koden. “I think she means zero!”, varpå tjejen i kassan nickade energiskt “euro, yeuro !” Dessvärre visade det sig att det inte hjälpte då något fel måste ha smugit sig in tidigare i lösenordet. Nåja tack vare cigarr-killen kunde jag snart svänga in framför Alpine Beer Company Pub.
Det blev en liten flight (4 små smakprov, vilket får räcka med tanke på att man har bilen) med Alpine-nektar och en helt gudomlig BLT får väl duga. Fick i alla fall en liten mersmak av detta kanonbryggeri i form av lite nya öl (Willy, Pale Ale, Nelson, Pure Hoppiness), men ännu har jag inte hittat något som slår en purfärsk Duet.
Vad kvällen bär med sig har jag inte bestämt än så det får komma i en egen uppdatering. Nu skall jag lägga en Coachella Harvest IPA på en stor hög is!
Utlovad kvällsuppdatering:
Det visade sig att Stone Bistro and Gardens hade sista sittningen kl 8 igår kväll då det är Labor Day, så det gick bort eftersom det tog tid för mig att skölja bort allt stendamm från kropp och själ. Det senare fixades bland annat av Almanacs Farm to Barrel – Farmer’s Reserve Citrus. En helt galet fräsch öl!
Eftersom hotellet ligger precis vid Little Italy fick det bli en sväng till Ballast Point Tasting Room & Kitchen där man skall kunna få en del udda grejer från experimentbrygderna på bakgården. Sedan hade det ju varit lite si och så med mat idag så nu var det dags för något lite mer rejält.
Valet föll på Chipotle Shrimp tacos, och jag är ju ingen Jonas Cramby, men i min värld smakade det vansinnigt gott! Detta sköljde jag ned med Ballast Points öl – Piper Down, Tongue Buckler och Sextant (på nitro). Alla ölen komptenta, men ingen ny Sculpin eller Victory at Sea direkt. Just detta ställe är som sagt bra om man vill prova lite av deras mer knasiga grejer så nästa flight fick bli en radda sådana med chili-tema trots att jag inte var så impad av Habanero Sculpin som jag toksågde på Rattle n Hum.
– Cherry Bomb Fathom med Cherry Bomb Peppers, Bulgarian Carrot Peppers & Meyer Lemon
– Thai Chili Wahoo en belgisk wit med Thai Chili Peppers, Ginger & Lime
– Serrano Pale Ale en Kölsch-inspirerad ale med Serrano Peppers
Betyg? Wahoo bra, Cherry Bomb godkänd, Serrano vaskvarning (ni kanske kan framkalla den där känslan när en vanlig hederlig förkylning börjar övergå till stickningar i halsen och man vet att man inte kommer kunna prata på en vecka – där har ni Serranon).
Det går ju inte att gå och knyta sig med en förkylningskänsla så det fick bli en sk R&D-öl, dvs en experimentbryggd som inte blivit kommersialiserad ännu. Kvällens R&D stavas The Commodore och är en American Stout. Man skulle ju lätt kunna tro att den är väldigt unik, men detta är ölmeckat San Diego så den har redan 1700+ incheckningar på Untappd.
Med dessa har jag nu provat 16 olika öl från detta bryggeri, och även om jag ännu inte är helt såld på deras Chili-grejer så måste jag säga att deras lägsta nivå är vansinnigt hög. Sedan har vi Sculpin å Victory at Sea på toppen! Helt galet att vi kan plocka upp ders grejer i Sverige vilken dag som helst i veckan! (krogen på söndagar för förtydligande)!
Beer Traveler 