Beer Traveler

There once was a very vibrant beer forum called beersweden.se run by Darren Packman. On and off I wrote beer related travel stories on the forum (2013-2016), and when it was discontinued I made this copy of the content to make sure it was not lost.

It starts with a trip to NYC followed by a behind the scenes from when WarPigs in Copenhagen was still under construction. Then I switched to Swedish for my “craft and canyon”-trips to Las Vegas (Zion NP, Red Rock Canyon) , San Diego (Carlsbad, Escondido, Joshua Tree NP, La Jolla), San Francisco (Yosemite, Alameda)

En sista liten utflykt innan nattning då det trots all är fredag-kväll. Stod i valet mellan Zeitgeist eller Hopwater Distribution, och det faktum att det senare låg inom en kort promenad från hotellet fällde avgörandet. 30 kranar fokuserade på lokal öl och så College Football på TV. Moylan’s Citra-nella var riktigt bra. Local Super DIPA och Berryessa Double Tap likaså. Hyffsat ölmätt hoppade jag Bear Republics Fastback Racer trots många rekommendationer och detsamma gällde för öl från HenHouse, Pine Street och Calicraft.

Definitivt ett yngre klientel med medföljande ljudvolym som följd. Efter en runda Faction Diverge IPA så börjar killarna bredvid mig härja som om de aldrig druckit öl förut. Dessutom börjar de slänga sig med uttryck som överjästa respektiva underjästa öl och förklara för varandra hur det är humlen som skiljer de båda åt. Tydligen är det skillnaden mellan pre-boil wet hops vs dry-hopped pellets som avgör vilken typ av öl det blir. Så den som säger att man inte kan lära sig något nytt på krogen har uppenbarligen fel. Har aldrig lärt mig så mycket om ölbryggning från någon som antagligen ännu inte lärt sig att koka te-vatten på väldigt länge. Fast jag ger dem ändå pluspoäng för att de snappat upp mängder med öltermer och trots allt försöker lära sig, även om de kanske hamnar lite snett nu så här i början.

Hopwater fyller dessutom ytterligare en viktigt funktion och det är att agera som kudde för den Ultimate CB från Jack in the box som blivit lite av en gimmick allt sedan jag hade den till frukost in samband med mitt bröllop i Las Vegas för snart 10 år sedan. Jämfört med sushin tidigare var det väl ingen höjdare men jag väljer den framför McD, BK, White Castle, Carl’s Jr och In-n-Out vilken dag som helst i veckan. Five Guys rår den kanske inte på, men nu finns ju inte de i centrala SF så det var ju inget alternativ i vilket fall som helst.

Detta får bli en av de sista spikarna i kistan eftersom det bär av hemåt igen imorgon. Fast nu skall det samtidigt bli rätt skönt att komma hem till familjen igen, trots att flera jag stött på under dessa väldigt trevliga dagar pratat om Ratebeers Fünkendänk som går av stapeln imorgon ett stenkast från Petaluma. En annan gång kanske! En annan gång!

Sista arbetsdagen och sedan låg San Francisco för mina fötter igen. Precis bredvid hotellet ligger Mikkeller Bar, ett av stadens allra högst rankade ölställen. Som så ofta med Mikkellers ställen så har man provat en hel del och med detta ställes strikta “One size fits no one” så lockade det inte till att sitta och prova öl direkt. En Drakes Aroma Coma som var galet bra på fat och sedan var det tack och adjö. På vägen ut registrerade jag dock en kille som var väldigt lik Rasmus från Omnipollos Hatt i Sthlm. Sanslöst lik om det inte vore för det faktum att han saknade Rasmus karaktäristiska burr.

Traskade sedan nedför 5th St till Folsom för att försöka runda de värsta pundarkvarteren på vägen till City Beer Store som haft en Russian River Tap Takeover dagen innan så listan med RR skulle enligt sociala media vara helt galen. Tanken med att komma dit var annars att se om de eventuellt kunde tänkas ha någon RR värd att köpa med hem, nu slutade det istället mer en provning i följande ordning:

Supplication 2009
Supplication 2014
Supplication 2016
Consecration 2010
Temptation 2014

Träffade resans kanske trevligaste snubbe från Boston. Vi satt och drack surisar och tjötade till grad att han fick rusa igenom bottle shop:en för att inte missa min rekommenderade tur till Cellarmaker innan sitt flyg tillbaka till östkusten. Tror eventuellt vi lovade att ses på Mikkeller Beer Celebration Boston nästa är också, så det kan bli en sak att ta upp en med frugan när jag kommer hem.

Sedan fick det nästan vara “nock” trots Pliny, Blind Pig, Dribble Belt, Shadow of a doubt, Consecration 14 och 15, Temptation 16 och Sanctification 14 på kran.

Behövde en s k re-setter som alla ölnördar så väl känner till. Jag och bartendern kom överens om att Hopfather skulle kunna funka, så sagt och gjort. Det var som att skrapa hela munnen ren med rå humle i jämförelse med surisarna. Helt galet bra!

Hade lätt kunnat sitta här hela kvällen men jag hade bestämt mig för ett återfall / återbesök på det ställa som gjort störst intryck på mig under denna vecka – Cellarmaker!

Hade förvisso kunnat tänkt mig en Sonoma Springs St James Winter Warmer för 29.99 USD eller en Drakes Duck Puppy för 18.99 USD, men insåg att det inte var värt att åka på overload charges för den typen av öl så jag höll mig “nykter” som det heter.
Började dock ångra att jag inte plockade några Cascade Brewing på Kihoskh i Köpenhamn senast då exempelvis Manhattan låg på 32.99 här i SF. Helt galna priser!

Nåja ett kvarter ner ligger det helt magiska Cellarmaker så snart var jag där igen.

Åh vem sitter inte där i baren? Killen från Boston givetvis eftersom jag rekommenderat stället, men utöver det också killen från Mikkeller Bar som var så lik Rasmus att det faktiskt visade sig vara en nyfrissad Rasmus. Världen är så liten att det är löjligt ibland.

Rasmus hade sålt in killen på svensk öl givetvis (med viss viktning mot Omnipollo av ngn anledning) och bland annat nämnt Brewski. Nu var det så att jag fortfarande gick och släpade på Mango DIPA i väskan så helt plötsligt hade vi en naturlig mottagare av denna öl. Gött tjöt och sedan hade vi övertygat Rasmus att dra till City Beer, samtidigt som Ryan (yepp, til sist släppte vi ölen och introducerade oss) hastade iväg till SFO.

Själv njöt jag av Cellarmaker med Pixies-covers i bakgrunden och innan jag visste order av hade jag smuttat mig igenom:

Crush Town
Hello Huey
Greene technology
Nightman
Imperial Coffe & Cigarettes

Håller fortfarande bryggeriet som en av resans absoluta favoriter tillsammans med den nya förälskelsen i form av City Beer.

Sedan behövde kroppen en kalibrering i form av mat, och sushi-baren från härom kvällen var helt perfekt för det syftet. Shrimp Tempura Roll och Fire Dragon Roll med Spicy Tuna, Soft Crab och tobiko var så sanslöst gott.

Sedan tog jag det rent livsfarliga beslutet att ta igen mig en stund på hotellrummet.

 

TBC (or possibly not)

 

---

Så dagens mest intelligenta diskussion var med Pepper. Kalas-cool robot som show-case:ar vad vi idag kan göra med ansiktsigenkänning och röst-styrning. Kombinerad med algoritmer från AI/Machine Learning så börjar dessa robotar nu rullas ut i detaljhandeln, på äldrevårdsinrättningar mm i USA och Asien. De första skeppningarna till Europa har också skett så bli inte förvånad om han/hon/det snart står där beredd att hantera dina frågor på H&M eller IKEA.

Eftermiddagen handlade om ett område där vi i Sverige ligger hopplöst efter (chatbots på plattformar som Kik mfl), så tro f*n att man var sugen på något läskande efter det!

Med tanke på att 21st Amendment ligger knappt 30 minuter till fots nerför gatan så var valet gjort redan hemma i Sverige.

Sotad tonfisk på en bädd av bacon-spätzle var galet gott. Spätzle är ju sanslöst smarrigt som det är. Lägg till bacon (allt blir ju som bekant bättre med bacon, ALLT!) så pratar vi “next level shit”

En flight med:
Alt-ered State
Hops in Common
Down to Earth
Cola Brown
El Camino (Un)real
Brewing Free! Or Die

där allt var nytt utom den bästa (Brew Free)

Eftersom baseball tar sin lilla tid så fick det bli en Blah Blah Blah IPA och en Toaster Pastry också. Fick snart en väldigt trevlig bordsgranne som jag kunde snackat baseball och välfärdssystem med hela kvällen, men när Cubs förödmjukat Dodgers för andra kvällen i rad så fick det räcka för denna gång.

Trots gårdagens upplevelse högg jag en Uber tillbaka till hotellet, och som vanligt ledde det till en intressant dialog. Åkte med en kille från Eritrea som bott i Bay Area med sin fru i 17 år. Med en gemensam årsinkomst på drygt 2 miljoner SEK och två barn i skolåldern kämpade de för att klara räkningarna varje månad. Det ger en del perspektiv på saker. Killen i baren hade en övernattningslägenhet i stan för knappt 4500 USD i månaden (37.000 lågt räknat). Helt plötsligt känns boendet i Skåne väldigt prisvärt även om våra löner är usla i jämförelse.

Började dagen med lite shopping följt av långsam promenad från Union Square ned till Pier 41. Målet var färjan ut till Alameda Island och Faction Brewing som fanns representerade på CBC i maj i år. Jag hade lovat dem att jag skulle besöka dem och njuta av deras fantastiska utsikt över SF, om och när jag var i krokarna.

En fantastisk båttur över bukten fram till Alameda följt av en mindre inspirerande promenad genom en nedlagd gammal flottbas som nu lämnats helt åt sitt öde. Var rätt glad åt det faktum att det var runt lunchtid och inte sen kväll för dessa gator kändes som hämtade ur en post-apokalyptisk film-scen (vilket i och för sig kanske är rätt så passande när nu AMC ikväll kör en gigantisk recap inför TWD-säsongspremiären i helgen).

Framme på Faction var det en helt annan känsla som infann sig. Frun i huset fanns på plats och det slutade med ett par timmars snack om allt mellan himmel och jord.

De vet definitivt hur man brygger öl. Ägaren Roger var i många på bryggmästare på Drakes och lade recepten för såväl Denogginizer som 1500. Hans fru har många år på 21st Amendment bakom sig så lite om öl kan de nog. Fick en lång och grundlig genomgång om hur de resonerar kring det de brygger så det var ett par väldigt trevliga timmar med god öl och gott sällskap.

Köpte lite merchandise åt mig och en polare sedan blev det en Uber in till Oakland och The Trappist. Fast först ett snabbt stopp på Bento-stället en liten bit nedåt gatan för Crunchy Spicy Tuna Rolls. Den perfekta grundningen inför Oaklands ölscen.

Nästa stopp smått legendariska The Trappist. Finns väl snart inte någon som inte rekommenderat detta ställe så nu var det hög tid att spana in vad all stohej handlar om.

Riktigt najs ställe, framförallt om man är sugen på belgos. Jag föll för Prairie Ales Fourth Anniversary Ale ackompanjerad av Bad Religion som skrålade ur högtalarna. Gött mos! Sedan följde en salig blandning av 90-tals grunge mm som gjorde att jag satt och njöt i fulla drag. Samplade även Fort Point Animal IPA och deras Manzanita, mest för att en av killarna från det bryggeriet satt och hängde i baren. Säljare att döma av munlädret. Ölen var väl inget speciella dock.

Killen som kör The Trappist kör också Mikkeller Oakland så det ville sig inte bättre än jag snart satt i en ny Uber på väg just dit.

Typiskt Mikkeller-ställe med lite mer avskalad och sval inredning. Det mest slående är marmorväggen där kranarna sitter som är en exakt kopia av Jeppes Tørst I Brooklyn 😀

Provade lite samples från Mikkellers SD-bryggeri i form av Spells, Sparks och Overtime. Trevligt ställe, men inget man behöver ta omvägen om som medlem i Mikkeller Beer Club om man säger så. Skön personal i baren som gjorde besöket till en trevlig stund dock! Vet inte hur vi lyckades täcka in så många samtalsämnen, men tiden flög hur som helst.

Högg sedan en Uber ner mot Temescal Brewing som jag fått rekommenderat från såväl Faction som Mikkeller. Så här i efterhand känns det kanske lite mindre bra. Föraren lyckades köra förbi bryggeriet och gjorde en u-sväng. När han sedan skulle in till kanten så smällde det till och helt plötsligt låg det en blödande cyklist på gatan. Jag flög ur bilen, men samtidigt dök det upp en sjuksköterskeutbildad kvinna som började styra upp situationen. Med rusande puls började saker och ting ordna upp sig, men jag fick mig en tankeställare kring hela upplägget med Uber och hur det funkar med försäkringar och så. Nu gick det bra för killen på cykeln men vem vet hur det ser ut nästa gång?

Fick lugna nerverna lite på detta nyöppnade bryggeri Temescal med deras Basic Batches – Mosaic, Hi Nelson och For Real. Alla riktigt bra öl! Var dock lite uppjagad vilket kan ha adderat lite adrenalin till incheckningarna på Untappd.

Det här fick också bli spiken i kistan på mitt Oakland-besök. Snart satt jag på färjan tillbaka till San Francisco igen.

På det hela taget en väldigt skön dag på andra sidan bukten, och samtidigt lite tankeväckande.

Sedan fick det bli en lugn avslutning med lite sushi och Cubs utklassning av Dodgers innan det nu blir lite tunnare med skrivandet här i tråden. Imorgon är det dags att återvända till jobbet så på sin höjd händer kanske något imorgon kväll som är värt att rapportera om. Vi får väl se!

Dag noll / ett i San Francisco har så till sist börjat.

Efter gårdagens Growler i badet-stund så mådde faktiskt kroppen riktigt bra i morse. Och tur var väl det med tanke på att det som stod på agendan var en tur från Oakhurst in till San Francisco, med en dumpad hyrbil på vägen. Vet inte vad ni tycker men att köra bil i och omkring stora Amerikanska städer är sällan speciellt inspirerande. Efter Boston undrar jag om jag inte klassar San Francisco som en av de sämre efter dagens tripp. Köer till följd av otaliga olyckor gjorde att ETA:n hela tiden flyttades fram. Nu skulle jag ju göra ett stopp på vägen eftersom jag glömt att plocka upp de riktigt eldiga flaskorna från Whole Foods på vägen ut till Yosemite, vilket på något underligt sätt gjorde att jag kunde följa GPS:ens omdirigeringar istället för att sitta och trumma med tummarna på ratten

Redan till lunch kunde jag checka in vis Union Square och sedan med raska steg styra kosan mot Apple Store Union Square för att se om jag kunde hitta ett sätt att komma online på riktigt igen. Alla vill ju han iPhone 7 i den där pianolacks-svarta finishen så den hade jag redan givit upp tills säljaren sade att de fått en gäng SIM-lösa sådana på morgonen. Förvisso 256-varianten som inte är så billig, men va f*n, nu är jag i alla fall mobil igen – med stil!

Första bilden borde givetvis ha varit en öl, men hungern gjorde att jag högg en efterlängtad Wonton Soup i China Town med en kopp grönt te istället.

Sedan följde en del shopping från frugans beställningslista, och så lite kul prylar till grabben. När väl dessa inköp var dumpade på hotellrummet så var det dags att trava nedför de mindre roliga kvarteren till Howard St och Cellarmaker Brewing som jag följt på diverse forum och sociala medier en tid nu. Vet inte om det var längtan efter en genuin ölpub eller sortimentet som gjorde att jag föll pladask, men det gjorde jag. Ungefär som den där känslan i Modern Times Taproom i SD förra året. Det mest galna var att den öl som på papperet borde tilltalat mig minst en Berlinger Weisse syrad med yoghurt-kultur och smaksatt med vattenmelon, gurka och citron-zest visade sig bli eftermiddagens absoluta höjdpunkt. Sedan var Mo’ Galaxy och Double Dobis också riktigt tunga öl, men de knockade mig inte riktigt om berlinarn.

Efter detta besök var jag dock lika delar euforisk som hungrig så jag högg en taxi med den mest Uber-hatande Marockan jag någonsin stött på (samtidigt som han var jätterolig att prata med) och styrde kosan mot Haight-Ashbury. Det som hägrade var mytomspunna Magnolia GastroPub & Brewery. Jag visste att de lever på mer traditionella stilar, men jag hade ändå hoppats på att de skulle lagt sin egen twist på ölen de brygger. Så det samlade omdömet blir att stället är väl värt ett besök för stämningens skull, men om man är i SF för att få en känsla för vad US West Coast handlar om så är detta inte stället som levererar.

Mätt, efter en riktigt bra burgare så tog jag och strosade genom dessa helt underbara kvarter ned mot en av stadens mest kända vattenhål – Toronado. Systerpuben i San Diego besökte jag förra året, men då var jag så tidigt ute på eftermiddagen att det mest var hobby-alkisar och jag som hunnit hitta dit. Nu kom jag fram mitt under uppvärmingen inför kvällen så stället hade en riktigt skön “buzz” och snart satt jag med en Pizza Port Graveyard och försökte smälta att Cubs för andra kvällen i rad höll på att bli nollade av Dodgers. Man får prova små smakprov av det mesta, men jg började känna mig lite ölmätt så jag samplade bara Lagnuitas Fusion 41 och Clown Shoes Presumptive Nominee innan jag tog en sista half pint med Almanacs otroligt smarriga Never Say Never Again DIPA.

En av de mest slående sakerna är att under den dryga timme jag sitter på Toronado och ser hur Cubs blir förödmjukande av Dodgers så läggs inte en enda beställning på RR Pliny The Elder, Blind Pig eller Damnation trots att de finns på fat. Utan det som går som tåget är Almanac, Cellarmaker och Fieldwork. Det hade jag inte gissat på förhand, men det är kanske bara är vi på andra sidan pölen som fortfarande köper hypen kring Pliny.

För er ölnördar som inte kunde bry er mindre om vandring så vill jag redan nu varna för att detta inlägg kanske inte är för er. Det finns lite om öl längre ned om ni står ut!

Hade ju lite att styra med i natt i samband med att mobilen gick och drunknade så jag var rätt så tidigt iväg till Yosemite för en trek som jag sett fram emot att få göra om. Det handlar om Vernal Falls och Nevada Falls. Det intensiva regnandet de sista 24 timmarna hade nu skapat rätt så bra förutsättningar för den leden, och mycket riktigt när jag körde in i Yosemite NP så kom det kaskader med vatten från alla de vattenfall som varit helt torra två dagar tidigare. Härligt!

Jag var tidigt på leden och mötte inte en kotte på vare sig parkeringen eller Trail Head:en till Mist Trail. Jag hade dock bara kommit något hundratal meter in när det brakade till som en åskknall och sedan darrade marken under fötterna. Jag tänkte att nu kommer hela dj***a berget farandes, men jag insåg snart att det var ett av dalens gigantiska träd som vält och farit i backen. Fick mig att fundera på hur mycket som egentligen underminerats under 24 timmars intensivt regnande. Gick på helspänn så länge som jag befann mig under trädlinjen, men väl uppe längs med Merced-floden så byttes snart ängslan mot euforin av att vandra bland dessa gigantiska bergstoppar igen.

Jag gnetade på upp till det som kallas Lower Vernal Falls, och det var väl ingen större utmaning egentligen, men när jag sedan började klättra uppför de gigantiska stenstegen upp mot Upper Vernal Falls började pumpen få jobba lite. Jag är rätt så bra på att hitta en bra rytm i motlutsvandring, men när det är konstruerade stentrappor så faller lite av känslan och det är svårt att inte dra på sig mjölksyra och lite för hög puls. Det sköna var dock att jag endast mötte en enda person på hela hiken upp till Upper Vernal Falls, vilket tog drygt en timme att avverka (350 höjdmeter över 3,8 kilometer), och det var en krigsveteran som njöt av dånet från vattenfallet som påminde honom om åren han tjänstgjorde på fighter deck på något Amerikanskt hangarfartyg. Trevlig liten gubbe, men snart hade jag lämnat honom långt bakom mig och kunde kliva ut på platån som Vernal Falls kastar sig ut ifrån. Mäktigt.

Då min “kamera” som bekant är f***ed så länkar jag till ett bildspel som förklarar vad den här hiken handlar om (utfall att ni undrar vad jag yrar om).

https://www.virtualtourist.com/travel/North_America/United_States_of_America/California/Yosemite_National_Park-756823/Things_To_Do-Yosemite_National_Park-Mist_Trail-BR-1.html

När jag sedan stod där med min trail mix av nötter, tranbär och Peanut Buttercups (Whole Foods-blandning som är vansinnigt god) och tittade ned mot Lower Vernal Falls såg jag hur det började fyllas på med mängder av turister och att trängas med dem på vägen ned hade jag ingen som helst lust med. Vilken tur då att planen var att fortsätta klättringen uppåt mot Nevada Falls och ta switch-backen via Clark Point in på John Muir Trail istället. Antagligen ett av mina bästa beslut någonsin. Helt fantastisk led-sträcka med enorma vyer över Nevada och Vernal, och inte minst viktigt utan ett levande väsen. En sådan där vandring som är som balsam för själen. Gick nog och log som en byfåne under 30 minuter innan leden drog nedåt igen mot dalens botten. Den sista artificiella biten när leden kopplade in på allemansleden var usel då asfalterade stigar dödar knäna på ett sätt som ingen naturstig någonsin gör. Men skall hel- och halvfeta turister kunna ta sig upp i bergen så måste man ju asfaltera enligt Amerikansk logik.

Överlag var jag dock helnöjd med dagen och mina sargade knän sade att nu fick det nog vara “nock” för denna gång.  Jag stannade till vid El Capitan och satt och njöt i solskenet länge och väl medan jag beundrade denna gudomligt vackra granitvägg.

Sedan utvecklades en redan bra dag till något ännu bättre.

Efter att ha lämnat Yosemite och (tack och lov) kört sista gången längs Highway 41 så hade klockan hunnit bli sen lunch när jag kom tillbaka till Oakhurst, så Jag tänkte att det kunde vara lika så bra att ta en sväng förbi South Gate Brewing Co en sista gång, för hur som helst så vill man ju sponsra hantverksbryggare. Högg en riktigt bra Beer battered Fish Taco och tog smakprov på de två öl som jag skippade härom kvällen. Golden Digger Blond Ale och en 1864 Amber Ale. Ingen dålig, men ingen speciellt minnesvärd heller. Provade också en half pint från en av två gästkranar, en Hoppy Pilsner från Fieldwork som var riktigt trevlig. Avrundade med en Stones Citrusy Wit som satt som en smäck till Fish Tacon.

När jag skulle betala frågade tjejen i kassan om det stämde att jag var ölintresserad (hon hade väl sett hur jag behandlade såväl öllistan som upphälld öl. Fick väl medge att så är nog trots allt fallet. Då sade hon “vänta jag skall se om vår bryggmästare Rick vill komma ut och säga hej”. Wow det var ju ett trevligt initiativ. Alltid kul att prata med ölintresserade människor. Rick (Boucke) var lite tillbakadragen i början, men sedan började vi prata om ölscenen i Bay Area och även i Sverige, och när vi kom in på hiken mellan Vernal Falls och Nevada Falls så lossnade det ordentligt. Vi pratade om allt möjligt jag kommenterade hans Lagunitas Tisha, varpå han nämnde att han visste att det exporterades en hel del till Sverige för han kände någon upp i Petaluma. Och när vi nu ändå var i just de krokarna nämnde han Russian River. Jag sade att jag skulle leta lite efter deras öl i San Francisco varpå Rick lite nonchalant nämnde att han fått en låda Pliny från RR nyligen och att jag gärna kunde få en flaska. Ehh man tackar liksom inte nej till ett sådant erbjudande om man inte är seriöst dum i huvudet. Taget!

Här kan man snacka om gästvänlighet, men det slutade inte heller där . Rick insisterade på att jag skulle ta med en growler från deras sortiment också, och jag tyckte ju att Thunder Dome var rätt så hyffsad, så sagt och gjort så stod man där med en Pliny och en growler Thunder Dome. Ni kan kanske gissa vem som fick Dugges/Omnipollo Anagram och All In Hustler va? Brewski Mango DIPA håller jag på ett litet tag till. Efter att ha bytt öl med varandra skakade vi hand och jag fick lova att om jag har vägarna förbi Oakhurst igen om så där 10 år så måste jag söka upp honom. Fick hans visitkort så att jag inte glömmer bort det. Jäkla trevlig kille det där!

Tillbaka på hotellrummet stod jag nu inför dilemmat att knäcka en tre veckor gammal Pliny, men jag tänkte som så att det finns alltid någon hemmavid som gärna vill prova den även om den kanske hunnit blir 4-5 veckor gammal. Growlern är ju inte mycket att spara på, så det fick bli lite SGBC-öl till ett välbehövligt bad istället.

Förutom att min mobil drog sin sista suck efter den lite småfuktiga upplevelsen uppe på Sentinel Dome så var gårdagskvällen rätt så odramatisk.

Jag tog en slappardag på hotellet. Kollade på lite NFL och laddade upp inför den viktiga andra matchen mellan Cubs och Dodgers. Provade några av mina inköpta öl, och jag gillar verkligen Stones Enjoy By-öl. Inte så ofta man kommer över dem, så jag brukar passa på när tillfället ges. Enjoy By 10.31.16 är en Tangerine IPA som var riktigt fruktig och humlig, och jag misstänker att den delvis hjälpte till att dra ned betyget på den efterföljande Modern Times Trueland som jag gav 3,75 på Untappd. Det är en Simcoe – Amarillo Pale Ale som egentligen var helt perfekt, men den förlorade definitivt kampen mot Enjoy By. Vet att man skall försöka vara opartisk och objektiv och allt det där, men jag brukar säga att jag tycker det är helt ok om man låter miljön och känslan spela in när man betygsätter sin öl så länge som man inte driver en seriös blogg eller är en tongivande person på Ratebeer eller liknande. Dessutom använder jag Untappd helt för privata syften och accepterar normalt sett inte förfrågningar om att connecta för att undvika att dras in i någon “like”-tävling.

Då kan ju vän av ordning säga “men sluta berätta vilka betyg du sätter då, om du ändå inte bedömer varje enskild öl baserat endast på dess egna meriter”, men jag resonerar mer som så att Untappd är vedertaget som verktyg och även om mitt betyg avviker 0,25 på grund av att jag råkar vara på extremt gott humör, eller precis tagit en öl till en gudomlig hamburgare så är det ändå det bästa sättet att beskriva hur bra ölen är. Take it or leave it!

Nog om detta.

Nu har jag suttit uppe sedan 03:00 och försökt återuppliva min mobil utan att lyckas så nu skall jag bara vänta på att klockan drar mot 7 innan jag hugger en frukost och rullar mot Yosemite en sista gång. Vädret ser ut att gå mot det bättre så jag hoppas Mist Trail, som går förbi Vernal Falls och en del andra vackra platser i dalen kan bli en fin naturupplevelse idag.

Eftersom det inte blir några foton så lämnar jag er med iPad-bilden av gårdagens ölprovning. Det är ju trots allt ett ölforum!

Det blev en lite oplanerad och märklig dag idag. Vaknade givetvis i svinottan, men så fort Raley’s öppnade klockan 6 på morgonen så kunde jag köra dit och plocka upp lite frukost i form av en Turkey Sandwich, Cranberry juice och lite melon. En kaffe och lite bensin på det så var det dags att rulla ut på Highway 41. En serpentinväg uppe i bergen som är helt bortkastad på en Honda Civic. Här skulle man fått trycka loss sin 6,4-liters Hemi och fått njuta i fulla drag. Sneglade avundsjukt på en Camaro ZL1 som stod parkerad på en turn-out längs vägen.

Prognosen för dagen visade på hällregn i hela Yosemite-dalen så det var med viss tvekan jag valde bort PATRIOTS-matchen klockan 10, men nu är jag ju här för #craftsandcanyons och inte NFL. Målet idag var dock inte dalen i sig utan Glacier Point, som normalt sett ger en helt magisk utsikt över Yosemite. Med tanke på vädret satte jag dock förväntningarna lågt. Eftersom jag var tidigt ute på vägen kunde jag trots allt pressa den lilla Civic:en lite på den kurviga vägen och njöt lite av att vara King of the Road. När jag väl kom fram till Glacier Point som ligger på 2199 meters höjd över havet så regnade det precis på det sätt som Hollywood vill att det skall se ut när de skall filma syndafloden. Jag gick upp till view-pointen där jag tog en fantastisk bild av min nyblivna fru för 9 år sedan, men istället för en vacker tjej med den majestätiska Half Dome i bakgrunden så möttes jag av en massiv vägg av gråvita moln. Inte ens den klassiska hängande klippan var speciellt imponerande när den såg ut som en vanlig klippa snarare än en sten man kan sitta på och dingla med benen utför ett stup på ca en kilometer. Tog några snabba snaps med en Brewski Mango DIPA, men jag tyckte inte någon var värd att publicera egentligen. Lite småtrött på förutsättningarna bestämde jag mig för att dra ned till dalen för lite lättare hiking.

Stannade dock till vid Washburn Point för att plocka ihop lite utrustning inför en impulsiv kortare hike upp till Sentinel Dome. Träffade en smått frustrerad herre från Ohio som skulle göra Yosemite just denna helg, och medan vi stod och beklagade oss över vädret började det blåsa upp. Plötsligt såg vi Half Dome börja träda fram bakom molnen, och snart låg hon där fullt synlig i all sin majestät. Brewskin låg fortfarande i ryggan så jag lyckades njuta av utsikten och ta ett par hyffsade snaps under de kanske fem minuter som vi hade fri sikt innan molnen drev in igen. Det ögonblicket räddade hela min dag, för det är få saker som ger mig rysningar som dessa mäktiga granitspiror.

Lite mindre bedrövad körde jag nu ned till Taft Point för en kort och odramatisk hike upp till Yosemites näst högsta punkt Sentinel Dome på 2476 möh. Själva leden var rätt enkel utan några större utmaningar så jag njöt faktiskt av att låta de lite småstela benen jobba lite efter gårdagens plågande. När jag närmade mig toppen började det dock regna på tvären och med lite vindfaktor började jag känna mig lite tunt klädd med tanke på att termometern oaktat vinden visade på 10 grader celsius. Klättrade dock upp på krönet och helt plötsligt var det som att stå i en vindtunnel. Utsikten kunde jag glömma och snart hade jag fullt sjå med att bara hålla ryggen mot vinden.

Hittade snart peak-plattan och lyckades fota All In Hustler trots att den blåste omkull ett par gånger. Sedan började det gå lite söderut som man säger i USA. Jag brukar stoltsera med att mitt lokalsinne är felfritt, men när sikten reducerades till ett par meter och jag fokuserade på att fota öl så tappade jag bort min bäring. Huttrandes kall och lite småtrött började jag försöka hitta tillbaka till den väg som jag kom upp på toppen. Var rätt säker på riktningen tills jag insåg att min stig slutade vid ett mer eller mindre lodrätt stup ned i dalen så då fick jag fick krypa till korset och be min klocka som jag använt för att lägga GPS-positioner längs hiken att leda mig tillbaka. Lite som Hans och Gretas brödsmulor fast mer beroende av att tekniken funkar kom jag så småningom välbehållen ned till trailen igen.

Sedan väntade lite mer Civic-pressande ned till Oakhurst. Valde bort dalen då allt jag hade med mig var dyngsurt och jag insåg att jag skulle kunna se fjärde quartern med Patriots. Någonstans på vägen fick jag de första indikationerna på att min iPhone fått sig en smäll uppe på Sentinel Dome. Bilens underhållningssystem började klassa den som Bad USB device och snart visade den “the apple of death”.

Tillbaka på hotellet så funkade den inte alls, och när jag tittade på själva kameralinsen så insåg jag att det kluckade vatten bakom glaset. FUCK!!! Sedan kom jag på att mitt badrum har en sådan där lamp-grill som man kan starta igång med en 15-minuters-tajmer, och tänkte att WTF. Så efter sex gånger under “grillen” så lyckades jag skrämma igång luren igen. Kameran är sannolikt körd, med det går i alla fall att använda den igen. Yesssss! Får nog bli en sväng till närmaste Apple Store när jag är tillbaka i SF.

Eftermiddagen tillbringades med NFL (patriots fjärde, cowboys mot packers mm) och en del matinköp. Målet var att vara klar lagom till kl 17 och Cubs mot Dodgers game 2. En Tap It IPA och en Stone Enjoy by 10.31.16 Tangerine IPA gick under klubban under dessa förberedelser, och detaljer “follows

Så är den första riktiga dagen i Californien är snart över. En ganska så trist resa genom regn och dimma innan jag kom upp i bergen då det lättade och solen till och med lyckades bränna bort en del moln.

[För den rent ölintresserade går det bra att scrolla ned en bra bit nu]

Tanken var att gå ut lite försiktigt, men så blev jag lite carried away. Först ut den obligatoriska trekken ned till El Capitan, för en resa till Yosemite är ju inte komplett utan att lägga handen på den sträva graniten och titta upp mot toppen i stum beundran. 880 meter lodrät vägg som Alex Honnold och Hans Florine klarar av på 2 timmar 23 minuter och 46 sekunder (för en normalduktig klättrare så gör man väggen på 2-3 dagar). Sedan en kort trek upp till en sådan där lagom rolig food court för en Burgare och en Tioga-Sequoia Half Dome. En American Wit som inte riktigt nådde upp till måttstocken Celia White som all jänkar-wit skall mätas emot.

 

Dagens andra trek gick till Mirror Lake, inte för att det finns någon sjö så här års, utan för att det finns få platser i dalen som ger en sådan magisk vy över Half Dome. Att Alex Honnold soloklättrat detta monster utan någon som helst utrustning är för mig helt obegripligt. Om ni vill få lite gåshud så googla Axel Honnold och Half Dome, eller varför inte Axel Honnold och Sendero Luminoso. Notera hur han ca 5:20 in i videon står i ett rent toe-hold och bara ler, när 99,99999 procent av mänskligheten skulle ha dödsångest. Då är man säker på sin sak.

Hur som helst så landade dagen på närmare 4,5 timmars aktiv hiking över 2,5 mil för en hyffsat otränad kropp, så morgondagen blir nog lite mer nedtonad än vad som var planerat. Kanske en tur till Glacier Point och så några korta turer för att hålla vaderna i trim inför Mist Trail.

[Här kan den ölintresserade börja läsa igen]

Efter en dryg timma längs serpentinvägen HighWay 41 så kom jag så till hotellet i Oakhurst. Samma hotell som jag/vi bodde på 2007 så det blev lite memory lane trots att frugan inte var med den här gången. En kort landningsöl i form av Track 7 Panic IPA innan den absolut nödvändiga duschen (frågan är om min fina Omnipollo-tisha går att rädda efter en dag som denna). Sedan traskade jag upp till South Gate Brewing Co, den enda hantverksbryggaren hitom Fresno. En pizza och så fick man prova alla deras öl helt utan kostnad. Fastnade för Thunder Dome DIPA (8,8%) som var helt ok. Av övriga sortimentet i form av

Glacier point pale ale 5,6
Southgate IPA 7
Oaktown pecan porter 5,8
Deadwood porter 5,8
James brown 6,0
Honey badger 5,0

så var det väl ingenting som direkt stack ut åt ena eller andra hållet. Jämfört med hur det såg ut 2007 så var detta gudomligt dock. Hyffsat utbud i kylen också med Almanac, Firestone, Drake’s och Stone utöver en del surt från Europa till helt vansinniga priser.

Känner mig nog ganska så nöjd efter detta besök så vi får se om det blir fler turer dit eller inte. Har gudomliga nachos och eko-salsa i hotellkylen så jag kanske klarar mig på detta och högen med bra öl från Whole Foods (utifall att någon missat detta så vill jag bara slå ett slag för denna kedja som är oustanding i alla kategorier).

Kvällen avslutades med att fira Cubs seger över Dodger samt uppmjukning av vaderna efter dagens 35000+ vandring. Jäklar vad segt det kommer att bli imorgon.