Jag hade hoppats på att den första ölrelaterade händelsen på denna resa skulle ha varit att rapportera om SAS Mikkeller-ölen Vit, Blå och Röd, men jag lyckades inte bli uppgraderad till Business där dessa drycker härbärgerar. I klasserna under Business regerar Carlsberg, och det kan man ju faktiskt klara sig väldigt bra utan.
Så en snabbspolning fram till landningen i Las Vegas.
Innan bagage och hyrbil var uthämtade så hade klockan börjat dra sig och ambitionen var rätt låg vad det gällde första kvällens ölintag. Så utöver en japansk lager för 15 USD på en riktigt bra Sushi-bar på Mandalay Bay så hade jag nog mest siktet inställt på hotellsängen, men då man gärna vill komma in i rätt dygnsrytm så försökte jag dra lite på det genom att strosa omkring på de omkringliggande casino/resorterna. På NYNY som jag alltid tyckt varit plastigheten personifierad så glimtade en logga till lite i ögonvrån. Alpine Hoppy Birthday! Jag har lite svårt att låta bli att prova den typen av öl så jag slog mig ned på Gallagher’s Steakhouse bar-del och njöt i stora drag av en välhumlad öl precis så där som det skall smaka när de inte sunkat ner sig på resan över Atlanten.
DAG II
Morgonpigg som s@atan som vanligt när jag reser i västerled, så det blev att slå ihjäl lite tid innan kosan styrde mot ölbutikerna som lämpligt nog öppnar redan klockan 0700. Antar att det är då de sista nattsuddarna börjar dra sig hemåt och passar på att fylla på förråden inför en ny dag av återställare och festande. Så det blev en vända till gymmet när de öppnade 05:00, men sedan visade det sig att White Cross Market nog inte uppdaterat hemsidan på ett tag för när jag rullade in klockan 07:30 så visade det sig att de numera öppnar först kl 9. Nåväl Total Wine and More i Summerlin borde vara ett bättre alternativ och OMG det var det.
Hamnade snabbt i ett läge där jag lade ner Ratebeer och hypade bryggerier och började plocka flaskor och burkar lite på känsla och nyfikenhet. Förutom tunga öl att ta med hem så siktade jag in mig på Session IPA (SIPA) som jag verkligen gillar som koncept om man kan leverera utmanande smaker utan alkoholen som smakbärare. Så det som landade i vagnen blev kanske lite i överkant, men jag hoppas på att kunna ”avsluta” burkarna på plats, dricka och dela med mig av småflaskorna och importera det sista gänget med roliga öl. Trots den rätt stora skörden så ångrar jag nästan att jag inte plockade upp lite Almanac Gose och några andra ”one-offs”, men det finns någon typ av måtta, inte minst med tanke på vad som dyker upp på SB emellanåt, eller vad sägs om Prairie och Avery i senaste mars-släppet?
Kompletterade ölskörden från Total med en vända (typ tvärs över gatan) till den butikskedja som står på toppen av min önskelista att etablera sig i Sverige – Whole Foods. Förutom att de alltid har bra öl så är det en orgie i kvalitetsprodukter (med eko-profil) så jag kan inte låta bli att låta de ”gröna” flöda. Av tidigare erfarenhet vet jag att det kan bli svårt att hinna sätta i sig av alla goda salsor och nachochips men det hindrar mig inte den här gången heller.
Summerlin-området – check! (är man dessutom inte här innan gryningen som jag så ligger REI mm i samma område så när väl dollarkursen är nere på mer humana nivåer igen så skulle jag skippa Premium Outlets North resp South som lockar så många turister och åka hit istället (om man inte redan bränt hela reskassan på Fashion Mall på strippen)
Med bakluckan fylld av godis så började jag köra norrut med siktet inställt på Zion i Utah. Jag har varit här förut, och det är precis just därför som jag väljer att återvända. På vägen passerar man avfarten till Valley of Fire, som nyligen vunnit någon typ av nationalparksutmärkelse (med rätta, den är helt fantastisk som State Park och inte NPS, vilket gör att det är hyffsat billigt att besöka), men nu har jag en plan som skall utföras.
Bor i ”staden” Springdale precis utanför parken, och denna gång har jag uppgraderat mig från det indiska lopphotell som jag och frugan bodde på förra gången till ett lite mer civiliserat boende. Efter lite sweet-talk blev det uppgradering till en Svit, vilket kanske är lite bortkastat på mig som ensamresande, men som passar mina många öl ganska så bra.
OK så nog med babbel om hur gött det är med att vara ute och resa, blir det någon öl då?
Lunchen intogs på Wildcat Willies Ranch Grill och det borde ju vara ett varningstecken så gått som något, men förutom att dagens Parmegan-Garlic French Dipper sandwhich var riktigt bra så hade de trots allt end del Moab och Wasatch utöver det vi åtminstone tidigare brukade kalla Big Five i USA. Utöver dessa på fat så har de en handfull hantverksöl på flaska.
Efter denna vederkvickelse så var fokus på hiking och en del ölrelaterat Instagrammande under resten av dagen. Zion Canyon Brewery har en Brew Pub precis utanför Park Entrance sådär hamnade jag för mera mackor och en flight från deras sortiment. Inget att yvas över, men heller inget att göra sig löjlig över. Helt klart drickbara produkter med fokuspå Old World i form av ESB, Hefe mm, och i mitt tycke en helt ok Pale Ale.
Väl tillbaka på hotellet så fick det bli en lite begränsad ölprovning då ambitionen är att attackera Angel’s Landing direkt på morgonen imorgon för att undvika bakfulla SpringBreakande Högskoleungdomar. Leden har trots allt krävt minst 6 människors liv genom åren så man skall inte underskatta värdet av att ta sig an den med viss försiktighet och med både kropp och knopp i topp.
Beer Traveler 